Umgås med den så mkt som du kan nu

isola:

Umgås med den så mkt som du kan nu

Det gör jag

FÖRNEKAR

KSENIA:

FÖRNEKAR

Förnekar vadå?

alexthepope:

Förnekar vadå?

DET HAR GÅTT 1 ÅR SNART SEDAN MIN MAMMA DOG, OCH JAG VILL ITNE ATT DET SKA VARA SANT SÅ JAG FÖRNEKAR

ok. jag förstår.

usch
tycker det är jättejobbigt med avslut
vad det än gäller
livsavslut allra värst
Har inte riktigt hämtat mig sedan min kanin dog för ett halvår sedan, allt rasade verkligen jättemycket
Låt det rasa och plcoka sedan ihop dig igen av skärvorna som är kvar. Finns nog inte så mycket mer man kan göra, vad jag vet

Postorderhoran:

Låt det rasa och plcoka sedan ihop dig igen av skärvorna som är kvar. Finns nog inte så mycket mer man kan göra, vad jag vet

I'll keep that in mind

alexthepope:

Har ni förlorat någon väldigt nära?

Ja, min bror

alexthepope:

Hur hanterade ni det?

Först blev jag chockad. Sen minns jag inte så mycket mer än att jag hamnade i en djup depression, antagligen för att jag inte grät eller något sånt. Nu mår jag lite bättre, men jag vet inte hur jag ska sörja. Detta hände för två år sen.

alexthepope:

Tänker ni mycket tillbaks till tiden den personen fortfarnade levde?

nej, inte alls faktiskt..

alexthepope:

Någon som står väldigt nära har inte långt kvar att leva

Tråkigt att höra.

KSENIA:

DET HAR GÅTT 1 ÅR SNART SEDAN MIN MAMMA DOG

Också väldigt tråkigt att höra.

höra/läsa

alexthepope:

Har ni förlorat någon väldigt nära?
Hur hanterade ni det?
Tänker ni mycket tillbaks till tiden den personen fortfarnade levde? (Om det var längesedan)

mm, Dylan, världens finaste och bästa hund med andra ord fick dom avliva när ja var kanske 6 eftersom han hade någon slags sjukdom

tänkr ofta tlbx när han levde

hanterade d genom at gråta en massa

alexthepope:

Har ni förlorat någon väldigt nära?

Ja, pappa.

alexthepope:

Hur hanterade ni det?

Inte alls. Stängde av. Rekommenderar inte, det slutar i katastrof.
Jag hatade alla naiva sorgsamtal, alla nostalgiska yttranden om vem han var. Jag ville ha det för mig själv.

När en person väl dör talar man om hur fantastiska de var. Vänta inte så länge med att göra det.

alexthepope:

Tänker ni mycket tillbaks till tiden den personen fortfarnade levde? (Om det var längesedan)

Inte mycket. Det var fem år sedan nu.

Saknar ibland att jag inte få visa vad jag blivit. Att jag inte få göra honom stolt. Att jag aldrig får lära känna honom som vuxen.
Det finns samtal jag skulle vilja ha med honom, det finns saker jag skulle vilja berätta och fråga.
Jag rekommenderar att du tänker på sådant. Att du får sagt sånt du vill säga.

Jag vet inte hur man ska hantera sorg. Reaktioner som flyr den ultimata sorgen kan ses som nödvändiga, försvarsmekanismer som behövs för att skydda en själv. Samtidigt slår de förr eller senare tillbaka, om man inte successivt bryter ned dem i den takt man förmår.

Det viktiga är att du förstår att den icke hanterbara sorgen är övergående. Den går över i en saknad och sorg som går att hantera. Med den insikten kanske det kan bli lättare att släppa taget och låta dig uppleva sorgen. Jag tror att det är värt att eftersträva framför att skjuta den ifrån sig, även om frånskjutandet ibland fyller en funktion.

framtidstron lever:

.

Tack för dina tankar. jag har mycket att ta på när det gäller hur jag ska tänka och göra den tiden som är kvar.

alexthepope:

jag har mycket att ta på när det gäller hur jag ska tänka och göra den tiden som är kvar.

Glad om det hjälpte dig något!
Höll på att säga "lycka till". Kändes inte så passande. Nåja, tänk dig att jag säger något som låter bättre med samma andemening!