Jag har aldrig förlorat en avsevärt nära. Enbart en person dock, en underbart liten dam som heter Berit. Hon dog nämligen förra året.

I unga dagar stod vi varandra nära, det var frid och fröjd. Jag fick följa med far till henne och fika på gång till gång, hon var för underbar.

Men allting är givetvis inte guld och gröna skogar. Hon fick för ett par år sedan leukemi och anorexia. Stackaren. Så sjuk som hon var orkade hon knappt öppna dörren och ville då helst vila. Så åren gick, våran kontakt blev successivt sämre.

Tillslut så dog hon i början av 2010. Jag är givetvis glad för hennes skull men är oerhört skeptisk till mina känslor. Dem var så otroligt blandade. Så jag behandlade så att jag bearbetade att hon inte finns längre och det var positivt för hennes skull.

Så fortfarande känns det som jag levt isolerad till faktumet att person nära mig kommer att dö. Jag skräms nästan att den dagen när alla börjar ramla som bowling käglor kommer.

alexthepope:

Har ni förlorat någon väldigt nära?

ja, ett ex

alexthepope:

Hur hanterade ni det?

först grät jag i hundra år och låtsades som att det inte hänt osv, förstod ingenting för det hände hastigt. var bara från en dag till en annan. typ isolerade mig med min pojkvän och slutade umgås med alla mina andra vänner för att jag mådde fruktansvärt dåligt. men sen jag vet inte, i takt med att tiden gick, jag vet inte. klart att jag är ledsen osv och att det är hemskt, men har kommit över det väldigt bra. har haft mycket kontakt med hans familj som är som min andra familj nu. har hjälpt mycket för mig och förmodligen för dem också eftersom vi trots allt var de som kände honom bäst.

alexthepope:

Tänker ni mycket tillbaks till tiden den personen fortfarnade levde? (Om det var längesedan)

ja det gör jag periodvis. mest för att det är så otroligt mycket som man velat säga osv. gjorde extremt dumma saker som jag i äldre ålder nu ångrar och hade velat prata om och berätta. men ja. nu kan jag tänka tillbaka på den tiden vi hade som positiv liksom, innan såg jag bara saknad och sorg.

inte än men fasar för framtiden,ingen lever ju förevigt liksom

Victor Ahlén:

I unga dagar

du ä typ ung nu

BadAssLezbo:

du ä typ ung nu

Ojdå, ovetande hur jag formulerade mig så lät det att jag spelar mina sista verser. Jag syftar då kring 6-8 års ålder.
haha

Victor Ahlén:

Jag syftar då kring 6-8 års ålder.

ah okj

Victor Ahlén:

ovetande

Victor Ahlén:

avsevärt

va edu för människa

BadAssLezbo:

va edu för människa

Jag anser nog att jag inte är i korrekt sits att göra den bedömningen. Det får antagligen vara upp till personerna i min omgiving, genom sociala medier och riktiga möten. Men det är en knepig fråga.

Jag har det inte så favoriserat att självutnämna mig själv.
Im sorry.

Victor Ahlén:

Jag har det inte så favoriserat att självutnämna mig själv.
Im sorry.

asså ja menr du r väldigt formell

BadAssLezbo:

asså ja menr du r väldigt formell

Jag finner mig oerhört bekväm i att formulera och uttrycka mig formulerar på sådant sätt.

I vissa sammanhang.

Victor Ahlén:

Jag finner mig oerhört bekväm i att formulera och uttrycka mig formulerar på sådant sätt.

okj

Victor Ahlén:

I vissa sammanhang.

i vilka sammanhang gördu nt så?

BadAssLezbo:

I vissa sammanhang.

Framför allt inom mina nära bekantskaps kretsar och diverse sociala medier. Inom dem betydligt mer ytliga kretsar så uppskattas mitt sätt uttrycka mig inte så avsevärt, så jag håller mig en aning.

Victor Ahlén:

Framför allt inom mina nära bekantskaps kretsar och diverse sociala medier. Inom dem betydligt mer ytliga kretsar så uppskattas mitt sätt uttrycka mig inte så avsevärt, så jag håller mig en aning.

okj