Jag går inte en dag utan att jag tänker på min ex pojkvän ..
det tog slut mellan oss pga distansen .. vi hann aldrig träffas och båda mådde dåligt utav det. Så det var ett gemensamt beslut att vi inte skulle fortsätta, men nu i efterhand känner jag att jag har förlorat någon jag älskade så enormt mycket. Vi försöker inte prata varje dag som vi gjorde innan för att det ska bli lättare för oss att skiljas åt .. helt. Men jag lider, jag vill ha tillbaka honom men jag vet ändå innerst inne att det kommer aldrig hända. Vi bara gav upp, jag fattar det inte .. hur kunde jag? Jag mådde så dåligt utan honom och vi kunde sluta i gråt när vi pratade med varandra i telefon och så.. fan. Detta blir ju inte alls bättre utav att jag lyssnar på sorgliga kärlekslåtar och känner mig så totalt ensam 🙁 Skriver sånna här tråder nästan hela tiden men vill bara få ut skiten. Jag ångrar att vi gjorde det valet 🙁 kommer ta lång tid innan jag hittar någon så bra .. herregud 🙁
eh, varför kan det inte hända igen? Ett val är väl inte slutgiltigt
förklara varför det är försent
Säg vad du känner!
Någon av er får flytta. Eller så flyttar ni båda till Fagersta, där är det jättebilligt att bo. ![[cute]](/img/smilies/cute.gif)
Vissa säger att det alltid kommer någon bättre andra säger att den första kärleken är så stark den kan vara osv...
Jag har inget bra svar, jag sitter i samma skit själv, tänker på mina ex varje dag mer eller mindre och ändå har jag flyttat tillsammans med en tjej jag varken är kär/förälskad/attraherad av - Vad fan håller jag på med undrar jag...
Jag kan önska att jag hade gett mina senaste förhållande en extra chans och inte gett upp det så lätt trots att allt inte funkat så bra. I vilket fall som helst så känns det förjävligt när det går åt helvete.
isola:
Eller så flyttar ni båda till Fagersta, där är det jättebilligt att bo.
![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
snuttan då ![[love]](/img/smilies/love.gif)
vet hur det känns dock. mitt ex och jag pratar ofta och det tog slut pga distansen, så det suger ju osv. fast livet är hårt och allt är skit ibland, så är det!
var det inte han som kanske skulle börja plugga i sthlm sen efter gymnasiet? hoppas han gör det trots att ni inte är tsm just nu så kan ni kanske försöka igen då (hoppas att jag inte blandade ihop det här med något annat nu ![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
)
fegis:
den första kärleken är så stark den kan vara
True dat! it sucks!
Antingen gör man nått åt det så det blir bra igen eller så skärmar man av helt, tror det är för svårt att bara vara vän med nån man gillar/älskar. Speciellt sen när den hittar nån annan ![[chocked]](/img/smilies/chocked.gif)
då blire ännu värre å... aja...
1. Fixa det
2. Glöm bort det
Det är mina tips men dom kanske inte funkar för alla.
isola:
Eller så flyttar ni båda till Fagersta, där är det jättebilligt att bo.
Men staden är ju jätteful ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Slumpartad:
Men staden är ju jätteful
Ja, men man kan ju inreda sin bostad jättesött!
isola:
Ja, men man kan ju inreda sin bostad jättesött!
Men man blir ju deprimerad om man tittar ut! ![[tard]](/img/smilies/tard.gif)
Ska man köra ögonbindel när man beger sig till jobbet/skolan eller?!
Slumpartad:
Men man blir ju deprimerad om man tittar ut!
Har aldrig varit där själv, om sanningen ska fram. Men man får väl inreda superduperfint, vara glada för att man har varandra och äta en massa antidepp.
känns som att de flesta distansförhållanden slutar med en breakup pga just "distansen"
ja har varit me om ett distansförhållande. vi älskade varann men vi bråkade sedan så oerhört mkt i slutet pga att vi inte träffades. Så istället för att vara lyckliga med varandra trots distansen pajade vi allt genom att vara olyckliga pga distansen.
tror de flesta distansförhållanden kmr sluta så förr lr senare om man inte gör något åt problemet.
Ta världen med en jävla storm och skit i allt träffa din pojkvän tänj på gränserna om ni inte kan vara med varandra pga distans då rymmer ni till en fjärran-ö och lever lyckliga livet ut!
