Jag har i alla år dejtat killar och varit i två långa relationer med män. Det är inte förrän nu i år som jag träffat en tjej som jag blivit galet kär i. Det känns liksom som att alla bitar fallit på plats och jag har äntligen förstått vad det innebär att vara kär på riktigt.

Vi dejtar just nu på distans, och är rätt unga båda två. Hon har redan från start sagt att hon inte är redo att gå in i något förhållande, vilket jag respekterar. Senast vi sågs var för några veckor sedan, och för ett par dagar sedan så sa hon att det känns som att jag är mer intresserad just nu än vad hon är (vilket suger). Hon har svårt att öppna upp sig (vilket jag inte alls har), och hon sa att hon tycker det är jobbigt att sakna någon hela tiden på grund utav distansen, och har därför inte involverat så mycket känslor i detta.

Vi ska ses om ett par veckor igen, och jag är otroligt rädd att förlora henne. Detta är nog första gången i mitt liv som jag känner mig kär på riktigt. Jag har backat ganska mycket sedan hon berättade att hon inte riktigt är i samma läge som jag, hon fortsätter dock höra av sig. Kan erkänna att jag varit väldigt på förut, typ inte gett henne något andrum alls.. är dock oerhört rädd att detta kommer bli sista gången vi ses.. jag vet inte om jag hade klarat det. När jag frågade henne om hon verkligen vill träffa mig fortfarande så sa hon bara "ja men det klart, varför skulle jag inte vilja det?", hon sa även att hon är jätteattraherad av mig och tycker om mig sjukt mycket, men inte vågat ta något alltför seriöst då hennes tidigare distansförhållanden inte fungerat alls.
Vad ska jag göra?
Hjälp