elverpigen:

då får du ta ett ig. Tror dock det vore jättebra för dig själv som person att jobba med det här, tillsammans med någon vuxen du litar på.

Det tror jag med, jag vet att jag måste ta tag i det här. Jag ver inte bara inte var jag ska börja.

thelonelyone:

Det tror jag med, jag vet att jag måste ta tag i det här. Jag ver inte bara inte var jag ska börja.

tror det är jättejättebra om du böjrar med att prata med din idrottslärare om det här. Han/hon kan då hjälpa dig och ge förslag på vem du kan prata med. Dom vuxna på skolan vill dig väl, även fast det inte känns så ibland.

Jag ser att du har två valmöjligheter.
Antingen så plaskar du runt i vattnet bäst du kan och eventuellt öka dina betyg i gymnastik.
Alternativt att du säger till din lärare att du inte kan för att du mår dåligt.
Då kommer din lärare antingen hjälpa dig, eller så får du inte lika dåligt betyg som du skulle fått om du hade skitit i det.

Jag röstar för att plaska runt. Det är kul att bada.
Och vad tycker vi om att ha kul?
-Det är kul.

RakatKadaver:

ag röstar för att plaska runt. Det är kul att bada.

för henne är det ju int ekul att bada med klassen, har du inte förstått det av tidigare poster?

elverpigen:

för henne är det ju int ekul att bada med klassen, har du inte förstått det av tidigare poster?

Hon har inte testat, ergo hon kan inte veta om det är kul. Men jag vet att det är kul. Därför sa jag att det var kul.
Ta din spydighet och kör upp i valfri plats. Jag försökte bara uppmuntra.

RakatKadaver:

Hon har inte testat, ergo hon kan inte veta om det är kul. Men jag vet att det är kul. Därför sa jag att det var kul.
Ta din spydighet och kör upp i valfri plats. Jag försökte bara uppmuntra.

du vet det hur?

Jag delar hennes känslor inför simning och nakenhet. Så sent som i måndags grät jag fem timmar i sträck för att jag skulle gå till simhallen med klassen senare samma dag. Jag kunde inte vara i skolan. Det är så jävla hemskt. Att någon då sa till mig "äh sluta löjla dig det är ju sktikul med simhall" fan det vet jag väl. Tyckte också det var askul som barn. Nu är det mindre kul eftersom jag får sån fet ångest över att bli granskad hela tiden. Har man inga kläder är det ju JAG som blir granskad, inte mina kläder. Det är stört hårt och jag tror faktistk tyvärr inte någon som inte varit i samma situation kan förstå sig på hur hemskt det faktiskt är.

elverpigen:

du vet det hur?Jag delar hennes känslor inför simning och nakenhet. Så sent som i måndags grät jag fem timmar i sträck för att jag skulle gå till simhallen med klassen senare samma dag. Jag kunde inte vara i skolan. Det är så jävla hemskt. Att någon då sa till mig "äh sluta löjla dig det är ju sktikul med simhall" fan det vet jag väl. Tyckte också det var askul som barn. Nu är det mindre kul eftersom jag får sån fet ångest över att bli granskad hela tiden. Har man inga kläder är det ju JAG som blir granskad, inte mina kläder. Det är stört hårt och jag tror faktistk tyvärr inte någon som inte varit i samma situation kan förstå sig på hur hemskt det faktiskt är.

Jag tyckte det var kul att bada som liten, men i te nu. Jag tror inte jag kommer göra det här, men hav vet inte hur jag ska kunna prata med mamma. Hon reser bort imorgon bitti och kommer hem på tisdag, jag tror jag ska smsa henne eller ringa, för att jag vill inte ta det här face2face, det blir för jobbigt. Då kommer jag bryta ihop och jag hatar att visa känslor.

Hur ska jag prata med mamma? Vad ska jag säga liksom? Hon kommer säkert säga med en otrevlig ton:
- AA MEN DÅ FÅR DU VÄL BESTÄMMA DIG O
DU SKA FÅ ETT BETYG ELLER INTE. Hon är snäll men hon har svårt att visa medkänsla. Hon tror inte att folk dömer en, men i vårt samhälle idag så dömer folk varandra. Mina kompisar sa att när dem var i badhuset när min klass skulle simma så hade killarna kollat uppifrån och ner och granskat dem hela tiden. Jag vill inte det här men hur ska jag förklara allt det här för mamma??

Simning är den bästa träning man kan få

thelonelyone:

Hon tror inte att folk dömer en, men i vårt samhälle idag så dömer folk varandra. Mina kompisar sa att när dem var i badhuset när min klass skulle simma så hade killarna kollat uppifrån och ner och granskat dem hela tiden. Jag vill inte det här men hur ska jag förklara allt det här för mamma??

alltså om jag ska vara ärlig har jag insett att känslan av att hela tiden vara granskad sitter jättemycket i mitt huvud, men det gör det ju inte mindre jobbigt. Din mamma kanske vet att du mår dåligt över din kropp? Jag känner igen mig i det där med "bestäm dig då för helvete", eftersom en person utan hjärnspöken ser situationen som så simpel. Dock har jag hela tidne haft en öppen dialog med mamma om att jag blir stressad och mår dåligt över en del grejer. Jag tror det är bäst om du pratar med idrottsläraren först, för då kanske ni får till en deal som iaf kan ge dig ett g, och om du då berättar det för din mamma kommer hon med stor sannolikhet berömma att du är så duktig och mogen som tar tag i det här, istället för att bara strunta i det. Dina föräldrar vill dig antagligen bara väl, även fast de ibland visar det genom att bli "arga". jag tror bara dom är rädda för att de inte vet vad de ska göra längre.

Alltså. Steg ett: Gå till idrottsläraren och berätta hur du känner, försök få till en deal där du kan få vara i princip själv (jag fick tex byta om och duscha i egen hytt, hade det inte funkat den lektionen hade jag fått gå dit en tidig morgon och fått min simning signad av en badvakt) kanske kan du få gå dit en morgon och simma med T-shirt och långshorts? Så länge du visar att du vill få till en deal med din idrottslärare ska inte denne vara omöjlig. Steg två: berätta om dealen för din mamma.

Steg tre: gör dig själv sjukt stolt genom att genomföra det! Jag lovar, jag har inte varit så stolt över mig själv på LÄNGE, som jag var när jag lyckades simma så mkt som krävdes för betyg. Att vinna över sina hjärnspöken är en oslagbar känsla.

elverpigen:

Det är stört hårt och jag tror faktistk tyvärr inte någon som inte varit i samma situation kan förstå sig på hur hemskt det faktiskt är.

Det har du rätt i, men då ska jag alltså spotta på dig nästa gång ett sådant här problem kommer upp för jag vet inte bättre.

Du måste förstå att jag inte menade något annat än väl.

elverpigen:

alltså om jag ska vara ärlig har jag insett att känslan av att hela tiden vara granskad sitter jättemycket i mitt huvud, men det gör det ju inte mindre jobbigt. Din mamma kanske vet att du mår dåligt över din kropp? Jag känner igen mig i det där med "bestäm dig då för helvete", eftersom en person utan hjärnspöken ser situationen som så simpel. Dock har jag hela tidne haft en öppen dialog med mamma om att jag blir stressad och mår dåligt över en del grejer. Jag tror det är bäst om du pratar med idrottsläraren först, för då kanske ni får till en deal som iaf kan ge dig ett g, och om du då berättar det för din mamma kommer hon med stor sannolikhet berömma att du är så duktig och mogen som tar tag i det här, istället för att bara strunta i det. Dina föräldrar vill dig antagligen bara väl, även fast de ibland visar det genom att bli "arga". jag tror bara dom är rädda för att de inte vet vad de ska göra längre.Alltså. Steg ett: Gå till idrottsläraren och berätta hur du känner, försök få till en deal där du kan få vara i princip själv (jag fick tex byta om och duscha i egen hytt, hade det inte funkat den lektionen hade jag fått gå dit en tidig morgon och fått min simning signad av en badvakt) kanske kan du få gå dit en morgon och simma med T-shirt och långshorts? Så länge du visar att du vill få till en deal med din idrottslärare ska inte denne vara omöjlig. Steg två: berätta om dealen för din mamma.Steg tre: gör dig själv sjukt stolt genom att genomföra det! Jag lovar, jag har inte varit så stolt över mig själv på LÄNGE, som jag var när jag lyckades simma så mkt som krävdes för betyg. Att vinna över sina hjärnspöken är en oslagbar känsla.

Hur ska jag börja prata med min lärare? Vad ska jag säga liksom?

thelonelyone:

Hur ska jag börja prata med min lärare? Vad ska jag säga liksom?

sök upp den på lärarrummet mellan lektioner och säg att du vill prata med hen. så kan du säga att du tror att du har svårt att genomföra simlektionen i din klass, eftersom du [anledningen till varför du känner att det är svårt, ju ärligare desto bättre]. Så berättar du att du ändå vill ha betyg i idrott, så du vill gärna veta om du kan få simma själv och få intyg från simhallspersonalen eller om det går att få till en annan deal som gör att du slipper må så dåligt som du kommer göra av en vanlig lektion, men ändå duger till att ge dig betyg.

Jag vet inte om jag vågar... Jag kanske bara låtsas vara sjuk.. Det kanske funkar. Men jag måste ju ta det någon gång. Men jag vet inte. Jag vill inte att hon ska veta att jag känner så. Jag vill inte att min mamma ska veta att jag känner så. Alltså herregud! Jag hatar mig själv ibland.

thelonelyone:

Jag vet inte om jag vågar... Jag kanske bara låtsas vara sjuk.. Det kanske funkar. Men jag måste ju ta det någon gång. Men jag vet inte. Jag vill inte att hon ska veta att jag känner så. Jag vill inte att min mamma ska veta att jag känner så. Alltså herregud! Jag hatar mig själv ibland.

ingen kan hjälpa dig om du inte berättar för dom hur du känner. Är du sjuk blir det bara jobbigare sedan att berätta då. Ta mod till dig nu och sök upp läraren imorgon. Du klarar det, även om det känns skiiiiitjobbigt!

(jag är världens crybaby och kan knappt göra mig hörd för alla tårar som kommer, men då förstår de iaf att det är på ritkigt riktigt jag tycker det är jbbigt)

Minns att jag hade hyffsad ångest inför en simlektion på högstadiet med. Vi skulle simma 1000 m och mitt personbästa innan det var typ 75 m... höll på att stanna hemma från skolan, men gick dit och körde på i alla fall och det gick t.o.m. vägen.

Men ja, jag tror att lärare är lite si och så med att följa läroplanen till punkt och pricka. Många har säkert bara en chans till badlektion och om man faktiskt är sjuk då, så kan de ju inte underkänna en helt i kursen bara p.g.a. det.

Så länge man gör sitt bästa i allt så brukar det räcka, det är vad jag tror i alla fall!

Tror inte det är någon katastrof om du väljer att inte göra det, men det skulle nog kännas bra efteråt om du går dit och bara får det gjort!