TS menar att man borde bli myndig när man fyllt 50 år.
Vem har sagt att man måste vara helt färdigutvecklad för att bli kallad vuxen, samt vakna upp, tänk er vad dåligt det skulle vara för jobb och länders tillväxt haha.
Samt tror att många vid 25 års ålder skulle vilja ha haft ett jobb så dem kan flytta hemifrån.
Danneboi:
men är väl tonåring vid 18 års ålder? men vad är man när man är 20?
Beror nog på vem man frågar. Från 13-19 så är det "ton" efter åren. Tretton upp till nitton. Så du har en del rätt. Dock så skulle jag säga att man lägger mer tyngd på att man är vuxen än tonåring efter att man har fyllt 18. Då man har varit tonåring i flera år och övergår till vuxenlivet. Det är slutspurten av tonåringen så kanske dumt att säga att man är tonåring men tekniskt sätt så är det nog rätt. Välj som du vill där. Du får mer ansvar när du fyller 18 hur du än vänder och vrider.
Är du 20 så är du definitivt vuxen och ingen tonåring längre. Du har mycket kvar att uppleva i livet så du är knappast en erfaren vuxen men du är förbi stadiet där man anser sig vara ett barn. Nästa steg är väl att gå ur ungdomen och ärligt talat så vet jag inte riktigt när det blir, är själv inte ur där ännu som du kanske förstår. Men kanske 24-26 någonstans? Ren gissning.
Jag tycker att 18 är fel ålder att juridiskt klassificeras som vuxen. Men vad betyder egentligen vuxen; bland annat betyder det myndig och fullväxt. Men varför blir man vuxen vid 18 års åldern? Man är fortfarande i tonåren, vissa är inte klara med puberteten, man har ej vuxit klart både mentalt och fysiskt. Hjärnan och musklerna är inte fullt utvecklade tills 25 års åldern och vårat skelett/ben är inte klara fören 29 års åldern. Varför får vi ens köra bil vid 18 års åldern och övningsköra vid 16 års åldern? Pannloben i vårat kranium är verkligen inte färdig till 20. Det finns vetenskapligt bevis på detta och statiskt runt om i hela världen visar klart och tydligt att trafikolyckor sker främst bland unga individer på grund av att vår pannlob inte är fullt utvecklad och vi är dåliga på att hantera risker. Varför får vi dricka alkohol, röka cigaretter och snusa vid 18 års ålder? Kroppen håller fortfarande på att växa, därför är det särskilt farligt att dricka alkohol och röka vid den åldern.
Vuxen betyder bland annat "fullväxt" och åldern för vuxen är 18+. Men man är ju inte fullväxt vid 18 års åldern. Därför tycker jag att detta är väldigt ironiskt. Jag fyller 18 detta år och är verkligen inte redo för det som kommer mig.
Varför helt juridiskt man har valt att göra det till just 18 vet jag inte riktigt. Tycker dock själv att det är en någorlunda bra ålder då där någonstans blir det en övergång från barndom till ungdom eller en blandning på vuxen och ungdom (ung vuxen).
Det jag tycker du ska lägga din fokus på är att man lägger mer ansvar på personer när 18 år är nådd, vilket är helt rätt gjort. Vid den åldern så är du inget barn längre. Det du gör är pga dina egna tankar och gärningar. Eftersom du nu har ansvar över ditt egna liv så får du också göra vad du vill så länge det är lagligt. Så om du känner för att supa, röka, snusa eller köra bil när du är 18 år så får du göra det, vi andra skiter mer eller mindre i vad flesta gör med sitt liv. Vi har våra egna liv att oroa oss för och ta hand om. Du är vuxen och det är ditt liv. Ju äldre du blir innan du får lagligt rätt till att göra saker du inte fick innan, desto större chans finns det att du har lärt dig lite "sunt förnuft" med vad man ska göra i sin vardag och vad man kanske Inte borde göra. Därför man inte ger 15-åringar vuxenstatus då många är rädda för att barn/tonåringar i den åldern inte har kunnat lära sig behärskning eller varför man inte ska göra allting man har rätt till lagmässigt. När du har fyllt 18 så har du troligtvis börjat en utbildning för att plugga dig upp till något du vill bli i framtiden vid det här laget, du kanske till och med har börjat jobba vid sidan för att få in pengar för att överleva dagliga livet. När tycker du att man borde vara "juridiskt klassificeras som vuxen"? Jag tycker det ska stannas så som det är nu tills man kommer på anledningar som kan förbättra övergången till vuxenlivet bättre (dvs att man möjligtvis delar upp rättigheterna lite grann så inte allting kommer på en gång men det har ju sina fördelar och nackdelar).
Det viktigaste har hänt med din kropp efter du har fyllt 18 (när man snackar biologisk/naturlig utveckling, dvs sexuell mognad, växt färdigt på längden, puberteten, målbrottet). Såklart finns det undantag men att anpassa en lag för en minoritet bara sådär utan att det har konsekvenser är lättare sagt än gjort. Väldigt stor majoritet kan anpassa sig bra till det här och det är det man fokuserar på. Precis som det flesta annat. Alkoholen samt rökningen kommer att skada dig vilken ålder du än är så att nämna att det är "särskilt farligt" vid just den åldern är onödigt. Om det är någon ålder som kan vara förlåtande så är det nog när man är ung vuxen. För även om du dricker och röker under en period där så behöver det inte betyda att du får skit för det i framtiden. Då kroppen är som mest flexibel där när det gäller anpassning och korrigering så kan du vara destruktiv mot dig själv och ändå komma ur det bra om du väljer att sluta efter en viss period. Sen så kommer du permanent förstöra något om du verkligen överdriver men då är det verkligen illa om det har gått så långt, speciellt vid den åldern. Det du gör nu vid 18 år kommer du Inte kunna klara när du är 50 (din kropp åldras negativt och blir mer och mer skör, även om du har tagit hand om dig själv väldigt bra över åren. Dock så kan du förbättra omständigheterna och förhindra att sjukdomar angriper dig så du kan leva ett njutbart liv även när du har några år på nacken. Det väljer du själv vad som är värt att offra.
Om du inte är redo betyder det inte att en stor majoritet håller med dig, och ärligt talat så blir nog väldigt få "redo" för vuxenlivet. Det är ingenting man går runt med på en checklista och checkar av saker med för att sen bestämma om man är redo eller inte. Det händer, utan att du har en så pass stor chans att påverka det. Du får inte plötsligt en hög med papper som har väntat på dig medan du var yngre och bara bunkrat upp tills du blir myndig (kanske vissa saker men väldigt mycket kan du bestämma hur och när det ska ske så knappast något att oroa sig för). Det är en övergång trots allt. Precis som ett nytt jobb så måste man ha tid att anpassa sig för miljön och tid kommer du få, så jag tycker inte att du ska oroa dig och tänka så mycket på det i onödan. Och detta kommer från någon som har diagnostiserad kronisk ångest som knappt kan fungera i vardagslivet just nu och en tid framöver! Det finns stöd vart du än går, bara du visar andra att du vill gå framåt och inte stanna kvar i det förflutna som "Peter Pan" gjorde.
Tomatmacka:
Varför helt juridiskt man har valt att göra det till just 18 vet jag inte riktigt. Tycker dock själv att det är en någorlunda bra ålder då där någonstans blir det en övergång från barndom till ungdom eller en blandning på vuxen och ungdom (ung vuxen).Det jag tycker du ska lägga din fokus på är att man lägger mer ansvar på personer när 18 år är nådd, vilket är helt rätt gjort. Vid den åldern så är du inget barn längre. Det du gör är pga dina egna tankar och gärningar. Eftersom du nu har ansvar över ditt egna liv så får du också göra vad du vill så länge det är lagligt. Så om du känner för att supa, röka, snusa eller köra bil när du är 18 år så får du göra det, vi andra skiter mer eller mindre i vad flesta gör med sitt liv. Vi har våra egna liv att oroa oss för och ta hand om. Du är vuxen och det är ditt liv. Ju äldre du blir innan du får lagligt rätt till att göra saker du inte fick innan, desto större chans finns det att du har lärt dig lite "sunt förnuft" med vad man ska göra i sin vardag och vad man kanske Inte borde göra. Därför man inte ger 15-åringar vuxenstatus då många är rädda för att barn/tonåringar i den åldern inte har kunnat lära sig behärskning eller varför man inte ska göra allting man har rätt till lagmässigt. När du har fyllt 18 så har du troligtvis börjat en utbildning för att plugga dig upp till något du vill bli i framtiden vid det här laget, du kanske till och med har börjat jobba vid sidan för att få in pengar för att överleva dagliga livet. När tycker du att man borde vara "juridiskt klassificeras som vuxen"? Jag tycker det ska stannas så som det är nu tills man kommer på anledningar som kan förbättra övergången till vuxenlivet bättre (dvs att man möjligtvis delar upp rättigheterna lite grann så inte allting kommer på en gång men det har ju sina fördelar och nackdelar).
Det viktigaste har hänt med din kropp efter du har fyllt 18 (när man snackar biologisk/naturlig utveckling, dvs sexuell mognad, växt färdigt på längden, puberteten, målbrottet). Såklart finns det undantag men att anpassa en lag för en minoritet bara sådär utan att det har konsekvenser är lättare sagt än gjort. Väldigt stor majoritet kan anpassa sig bra till det här och det är det man fokuserar på. Precis som det flesta annat. Alkoholen samt rökningen kommer att skada dig vilken ålder du än är så att nämna att det är "särskilt farligt" vid just den åldern är onödigt. Om det är någon ålder som kan vara förlåtande så är det nog när man är ung vuxen. För även om du dricker och röker under en period där så behöver det inte betyda att du får skit för det i framtiden. Då kroppen är som mest flexibel där när det gäller anpassning och korrigering så kan du vara destruktiv mot dig själv och ändå komma ur det bra om du väljer att sluta efter en viss period. Sen så kommer du permanent förstöra något om du verkligen överdriver men då är det verkligen illa om det har gått så långt, speciellt vid den åldern. Det du gör nu vid 18 år kommer du Inte kunna klara när du är 50 (din kropp åldras negativt och blir mer och mer skör, även om du har tagit hand om dig själv väldigt bra över åren. Dock så kan du förbättra omständigheterna och förhindra att sjukdomar angriper dig så du kan leva ett njutbart liv även när du har några år på nacken. Det väljer du själv vad som är värt att offra.
Om du inte är redo betyder det inte att en stor majoritet håller med dig, och ärligt talat så blir nog väldigt få "redo" för vuxenlivet. Det är ingenting man går runt med på en checklista och checkar av saker med för att sen bestämma om man är redo eller inte. Det händer, utan att du har en så pass stor chans att påverka det. Du får inte plötsligt en hög med papper som har väntat på dig medan du var yngre och bara bunkrat upp tills du blir myndig (kanske vissa saker men väldigt mycket kan du bestämma hur och när det ska ske så knappast något att oroa sig för). Det är en övergång trots allt. Precis som ett nytt jobb så måste man ha tid att anpassa sig för miljön och tid kommer du få, så jag tycker inte att du ska oroa dig och tänka så mycket på det i onödan. Och detta kommer från någon som har diagnostiserad kronisk ångest som knappt kan fungera i vardagslivet just nu och en tid framöver! Det finns stöd vart du än går, bara du visar andra att du vill gå framåt och inte stanna kvar i det förflutna som "Peter Pan" gjorde.
Sverige bland annat måste ta hänsyn till vissa av oss. Som jag har nämnt tidigare är vi rätt så långt från "fullväxta" eller "vuxna" både mentalt och fysiskt. Vid den åldern går det heller inte att hantera eller tänka över konsekvenser. Man går som sagt fortfarande i skolan. Jag är inte redo över att ta ansvar för att jag känner mig alltför omogen och det finns säkert flera som känner som mig. Någonstans vid 20 års åldern tycker jag är den rätta åldern att kalla sig själv för vuxen.
kevindabxd:
Sverige bland annat måste ta hänsyn till vissa av oss. Som jag har nämnt tidigare är vi rätt så långt från "fullväxta" eller "vuxna" både mentalt och fysiskt. Vid den åldern går det heller inte att hantera eller tänka över konsekvenser. Man går som sagt fortfarande i skolan. Jag är inte redo över att ta ansvar för att jag känner mig alltför omogen och det finns säkert flera som känner som mig. Någonstans vid 20 års åldern tycker jag är den rätta åldern att kalla sig själv för vuxen.
Du får skilja mellan att bli myndig och att bli vuxen.
Vilket flera personer redan sagt till dig.
Lav:
Du får skilja mellan att bli myndig och att bli vuxen.
Vilket flera personer redan sagt till dig.
Fast myndig betyder vuxen?
kevindabxd:
Sverige bland annat måste ta hänsyn till vissa av oss. Som jag har nämnt tidigare är vi rätt så långt från "fullväxta" eller "vuxna" både mentalt och fysiskt. Vid den åldern går det heller inte att hantera eller tänka över konsekvenser. Man går som sagt fortfarande i skolan. Jag är inte redo över att ta ansvar för att jag känner mig alltför omogen och det finns säkert flera som känner som mig. Någonstans vid 20 års åldern tycker jag är den rätta åldern att kalla sig själv för vuxen.
Jag tycker snarare att du får anpassa dig till massan och acceptera att du förmodligen inte får som du vill. Om du tror att folk ska visa dig hänsyn i form av förmåner genom att du säger att det är helt enkelt orättvist istället för att söka hjälp på något sätt (t.ex vid psykisk eller fysisk sjukdom som orsakar funktionsnedsättning) så får du nog tänka om. Det kommer alltid finnas undantag för individer i livet och istället för att försöka ändra något så extremt så tycker jag att du ska hitta någon annan lösning eller bara bita i det sura äpplet och förstå att du blir 18 år och ansvaret kommer på dina händer vare sig du vill eller inte.
Det finns en del personer som är yngre än 15 år som är väldigt mycket mer vuxna än vad många över 18 är. Vissa av dom hade velat bli vuxna snabbare och i samma fall hade det varit olämpligt bara för att en minoritet kände sig tillräckligt redo för vuxenlivet. Det är inte så det funkar riktigt. Individerna som jag syftar på är personer som kanske har varit med om ett väldigt turbulent och ostadigt liv men som har blivit enormt starka pga ta hand om inte bara sitt eget liv men kanske också en familj i helhet, som ett barn Inte ska behöva ha så mycket ansvar för. Föräldrar som missbrukar, barndom runt fattigdom, våld och orättvisor som vi knappt kan föreställa. Dom fick veta tidigt i sina liv att livet är orättvist och att sitta utan att göra något åt det är inget alternativ som existerar i deras ögon. Under barndomen så har man större "rätt" att vara skyldig och göra några felsaker utan att man får stora konsekvenser av det. Just pga att man fortfarande är ett barn och "förtjänar" att testa sig fram, på gott och ont. Ju äldre man blir, desto mer saker får man stå till svars. Att dra på det så att föräldrarna får stå ut med din skit ännu längre är något jag absolut inte stödjer i dagens samhälle. Om du inte kan stå på dina egna ben någorlunda när du är 18 så ska du inte dra ner alla andra som länge har längtat efter det ögonblicket och förvänta dig bli serverad allting som du vill ha. Vill du ha hjälp så sök hjälp om du tror att det behövs. Annars är det bara att köra på som alla andra gör och bli starkare och mer självständig. Hitta potential istället för fel och misstag om du känner att du är någon som har tendens att göra det.
Dags för dig att ta tag i ansvaret, antingen genom att prata med en professionell eller göra skitjobb. Det finns så det räcker till nästan alla. Du måste förstå att bara för att du har rätt till att köra en bil, så betyder det inte att du Måste köra en bil. Fördelen med att vara vuxen är att du bestämmer väldigt mycket själv om vad för person du vill bli utan att behöva oroa dig för vad dina föräldrar säger och vara tvungen att lyssna på dom.
