Det är så att jag har ingen kontakt med mina gamla vänner som jag brukade träffa nästan varje dag. De har helt enkelt glömt bort mig och vill inget med mig att göra.
Min allra bästavän som jag har känt nästan 10 år har haft problem jätte länge. Nu bor hon I Finland och jag har inte träffat henne på länge. Vi kommer att förlora vänskapen, jag vet det. Men hon mår dåligt hennes pojkvän har dött. (det var 2 år sen) Men de hittade hans kropp för 1 år sen. Jag förstår att sånt går inte att glömma.
När jag är hemma så mår jag dåligt hela tiden. För att mamma skriker, klagar o kollar alltid snett på mig. Det har pågått flera flera år nu.
Jag har varit tmns med min pojkvän 5 månader och jag trivs med han. Älskar han. Är jätte rädd över att han ska lämna mig..OCH jag VET att han är tokkär i mig som jag i honom.
Jag är beroende av honom. Blir galen över tanken att han ska lämna mig men jag kan inte sluta tänka på sånt. Jag är alltid depprimerad och ledsen. Alltid ensam. Kan inte prata med någon och vill inte heller.
De skulle nog tro att jag vill bara ha uppmärksamhet eller något.
Jag har haft självmordstankar hela tiden men pga min lillesyrra så lever jag fortfarande. Vill skydda henne från mammas hårda o kränkande ord och vill ge henne bästa framtid.
Men jag orkar inget mer, min energi är helt slut. Att gå till skolan och le krävs mycket...jag vill bara falla ihop och göra ingenting. Bli zombie i huvudet eller något.
Vad ska jag göra? Har jag en allvarig depression?
Ska jag prata med någon? Den enda jag kan tänka mig är en kvinna i ungdomsmottagningen och det kommer bli himla svårt...jag kommer att få panikattack eller något.
Som anonym här så känns det skönt att skriva ner allt det här och jag skulle uppskatta några tips från er.
(förlåt att det blir så mycket att läsa)
Fyxi:
Jag är alltid depprimerad och ledsen. Alltid ensam.
Jaha.. Din pojkvän då? ![[confused]](/img/smilies/confused.gif)
Jag vet precis hur du känner dig, jag går igenom exakt samma sak just nu. Det är bra att du har din pojkvän för det är viktigt att du har någon som du kan lite på och prata med. Men om du inte har provat att prata med en psykolog så kanske du ska prova det. Kan inte säga att det funkade för mig men det kanske funkar för dig.
S3ON:
Jaha.. Din pojkvän då?
Vi har varit tillsammans 5 månader. Tror att det är för tidigt att prata med honom om sånt och han sagt flera gånger att jag kan prata med honom för han märker att någoting är fel. Jag vill lixom inte visa den här osäkra sidan av mig jag vill bara att han ska må bra och ha det bäst. Vet inte riktigt hur jag ska förklara...
casete:
Men om du inte har provat att prata med en psykolog så kanske du ska prova det. Kan inte säga att det funkade för mig men det kanske funkar för dig.
Jag har tänkt på det och jag ska kanske göra det. Kommer vara massor av tårar och forsterställning....
Må jag fråga vrf funkade det inte för dig?
Fyxi:
Må jag fråga vrf funkade det inte för dig?
För att jag tycker att det är otroligt svårt att prata med någon som jag inte känner. Jag brukade antingen ljuga eller inte säga något alls.
Jobbigt när sådant händer. ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
casete:
För att jag tycker att det är otroligt svårt att prata med någon som jag inte känner. Jag brukade antingen ljuga eller inte säga något alls.
Känns skönt att det finns fler som känner som mig. Jag vet att det låter dumt att säga det men nu vet jag att jag är lite normal.
Allt man försöker göra är att intala/ljuga för sig själv "det kommer att gå över snart"
Hoppas att du kommer må bättre snart, jag menar det verkligen.
PM mig om hur det går för dig när du vill.
Fyxi:
Allt man försöker göra är att intala/ljuga för sig själv "det kommer att gå över snart"
Ah exakt så är det, men det går inte över om man inte gör något åt saken. Tror jag i alla fall.
Fyxi:
PM mig om hur det går för dig när du vill.
Tack, det kan jag göra. PM mig också om du vill det.
Fyxi:
De har helt enkelt glömt bort mig och vill inget med mig att göra.
Tror dom ljuger om dom inte vill ha med dej att göra om dom glömt dej Eller gillar dom, inte främlingar?
kebu12:
Tror dom ljuger om dom inte vill ha med dej att göra om dom glömt dej Eller gillar dom, inte främlingar?
Förlåt, fattar inte riktigt vad du menar..
Vi hade bråkat, jag och en av mina gamla kompisar och sen splittrades vår grupp typ. Men några av de brukar fortfarande umgås och andra orkade inte och bröt kontakten med alla.
Jag hade inte gjort något men sa ändå förlåt till de menmen de svarar inte och skiter i en.
Fyxi:
mår jag dåligt hela tiden.
Fyxi:
jätte rädd över att han ska lämna mig
Fyxi:
galen över tanken att han ska lämna mig
Fyxi:
kan inte sluta tänka på sånt
Fyxi:
självmordstankar
Kontakta BUP/UM för att få träffa en psykolog/kurator. Känns otäckt i början, men det är absolut värt att få prata med någon.
Jag tycker att du ska kontakta ungdomsmottagningen och/eller skolkurator och be dem att koppla vidare till Bup. De finns ju till för att hjälpa ungdomar och även om det är sjukt svårt/jobbigt att öppna sig för främlingar så är det ju värt att ge det ett försök.
Fyxi:
Vet inte riktigt hur jag ska förklara...
Men du skrev att du var ensam! Du har ju honom!?
S3ON:
Men du skrev att du var ensam! Du har ju honom!?
Ja, jag är ensam. Man känner sig ensam när man inte kan/vill prata om viktiga grejer som händer i ens liv för att det är för svårt. Mentalt ensam kan man säga. Allt som jag har i mitt liv är han och min lille syrra. Men vill inte lägga mina tyngder på lillen för hon jag vet att hon kmr bli påverkad då. hehe...förlåt vet inte hur jag ska förklara.
Fyxi:
Som anonym här så känns det skönt att skriva ner allt det här och jag skulle uppskatta några tips från er.
Thats life, min bästa kompis träffade jag på sommaren. Innan dess hade vi inte träffats på typ 5 år. Efteråt vill han inte träffa mig igen.
Livet är så, folk kommer och går. Va smart, hjälp andra som har det sämre ställt.
