Hej. Ehm, det här är inte särskilt lätt för mej. Jag har haft ett "förflutet" med droger,visst,ja erkänner,drogerna,d. va inte farligt,men mina handleder täcks av ärr..har gått hos soc i nån månad nu.Vägrar gå dit då mitt liv blev mkt bättre..Men d. fick sig en törn när jag igår fick veta att de vill göra en psykologisk utredning på mej. Asså,jag mår inte bra..Alla andra vill att jag ska må bra så jag ustrålar ett "im fine, dont worry"..men d. e inte så jag mår,jag mår jättedåligt,mat-ångest,träningsfreak,allt ska vara perfekt ingen ställer upp för mej,inga kompisar,en pojkvän har jag..Men han ställer inte upp som jag hade hoppats..Jag har psykiska problem..Men hur sla jag göra? Kan de inte bara försvinna lr e d. jag som måste försvinna?

---

SVAR

Det gungar alltså ordentligt under fötterna på dig och du vet inte vart du ska ta vägen. Självklart behöver du ha hjälp när du känner dig ensam med sådana allvarliga problem. Och på något vis verkar det inte heller vara så lätt att FÅ hjälpa dig. Vilket inte alls är ovanligt när man har gått och dragit med för svåra problem för länge…

Hur kommer det sig då att jag säger så här? Jo.., jag tänker på den här psykologiska utredningen man vill göra på dig. Den skulle kunna vara ett perfekt sätt för dig att få den hjälp du behöver för att komma ur din jobbiga situation. Och för att fixa något sådant gäller det att du utnyttjar den till att berätta hur du faktiskt mår.., vräk ur dig allt, utan några skyddsnät..! Dom har betalt för att lyssna.

Enligt min erfarenhet finns det många som inte vill bli utsatta för någon ”jäkla” utredning, utan bara vill ha lite hjälp. Det här med psykologisk utredning låter så allvarligt och stort, precis som man vore så illa ute att man hörde röster eller något liknande och borde låsas in på psyket snarast möjligt. Dessutom är det många jag stött på som inte vill att det ska finnas en psykologisk utredning på en själv någonstans bland ens papper på t ex soc. Ett antal sådana utredningar har jag gjort genom åren, och det kan jag säga dig.., att alla utom en resulterade i att personerna ifråga fick hjälp för att på olika sätt komma vidare. Och det handlade om personer ungefär som du dvs snedseglare i livet och inte några riktiga psykfall. För även om du säger dig lida av psykiska problem tror jag inte att döma av ditt mejl, att du är något annat än en snedseglare som haft den där oturen att hamna i fel gäng, osv. Och sådant är JÄTTESVÅRT att ensam ta sig ur, även om du inte är ett psykfall. Så mitt råd till dig är som du antagligen förstått, att du ska utnyttja tillfället och köra den där utredningen så mycket du bara orkar, eftersom den sannolikt är den bästa chansen du fått på länge…