Det finns absolut sätt att komma ifrån den känsla som du beskriver, men man behöver oftast hjälp. Du verkar ju själv vara inne på att du skulle behöva hjälp från någon som jobbar med det här. Det är ju jättebra att du får stöd från din pojkvän, men ibland behövs även att man får så kallad professionell hjälp. Eftersom det har känts så här under ett år så tycker jag definitivt att det är dags för dig att söka hjälp. Och det är ju lättare att göra det när du inte känner dig deprimerad för då har du säkerligen lite mer kraft att söka upp någon som kan hjälpa dig. Men tänk nu inte som du gjort hitintills i dom stunder då du känt att det gått över, det vill säga att du nog inte behöver hjälp. För när det har hållit på så länge som ett år så är det sannolikt något som inte bara försvinner så där. Utan använd istället kraften du har när du inte är deppig, till att ordna hjälp så du har någon att gå till när allt känns svart igen.
Jag kan tyvärr inte svara dig på varför du känner så här. Då skulle vi behövt sätta oss ner och prata vid några tillfällen och det går ju inte. Men det är just det här som du skall jobba med tillsammans med någon framöver, nämligen varför du känner som du gör, och hur du skall kunna må bra oftare än du gör idag. Det finns absolut inget löjligt i att inte veta varför man känner sig ledsen. De flesta som råkar ut för någon typ av depression har svårt att sätta fingret på vad det egentligen är som dom känner sig ledsna för, så det är inget konstigt eller löjligt med det. Det här kommer du att få hjälp med att reda ut om du ser till att skaffa dig en samtalskontakt.
Jag skulle råda dig till att vända dig till närmsta Ungdomsmottagning så kan antingen dom hjälpa dig eller hänvisa dig vidare till någon som kan. Du kan också själv ringa öppenvårdspsykiatrin och be att få en tid där. Det spelar inte så stor roll vart du vänder dig, bara du ser till att få en samtalskontakt som kan hjälpa dig med att se lite ljusare på tillvaron.