Jag mår dåligt av livet! Mina föräldrar älskar säkert inte varandra varför är de då gifta? De bråkar ändå jämnt så! Jag ligger jämnt uppe på natten o har ont i magen för att jag ätit för mycket på dan kanske efter varje måltid måsst jag ju skälvklart spy! varför ska jag leva kunnde inte gud gett mej nåt bättre? Jag skär mej oxå på armarna för det känns bra! Jag måsst ju lida för allt jag gör.

---

SVAR

Det låter som om du befinner dig i en väldigt jobbig situation, med föräldrar som bråkar och inte verkar älska varandra, och att du själv skär dig. Det här är inte alls bra och du behöver förmodligen hjälp av någon vuxen som kan hjälpa dig med hur du skall hantera situationen. Just nu verkar det som om du lägger all skuld på dig själv. Uppenbarligen känner du det som om du måste lida. Men jag är faktiskt övertygad om att du INTE kan ha gjort något så hemskt så att du skall behöva tycka så illa om dig själv eller lida så som du gör nu.
Utan att veta mer om din familj än vad du skriver i brevet så ska jag i alla fall berätta för dig att många barn till föräldrar som bråkar och som inte verkar ha så mycket kärlek eller uppmärksamhet att ge till varken sin partner eller till sitt barn, känner att det på något sätt är deras fel (fastän det självklart ALRDIG är det). Men ändå så känner många barn och ungdomar det som om dom inte är värda att älska, eller att dom inte är värda att bry sig om. En sådan känsla gör ont, och för att döva den smärtan gör många som du, nämligen misshandlar sig själv. Både för att straffa sig själv, men också för att döva den där andra smärtan, smärtan av att inte känna sig älskad och uppmärksammad.
Jag undrar om det inte är något sådant som händer dig när dina föräldar bara bråkar.

Jag tycker att du skall försöka vända dig till närmsta Ungdomsmottagning, skolkuratorn, eller någon annan vuxen som du litar på. Du behöver få träffa någon som du kan prata med om dina problem och som kan hjälpa dig med hur du skall kunna hantera det hela. Det bästa vore självklart om du kunde prata med dina föräldrar och berätta för dom hur illa dom gör dig med sitt bråkande. Om du tror att det finns en möjlighet att dom skulle lyssna och förstå så skall du absolut göra det, men annars behöver du hjälp av någon annan vuxen. Försök därför hitta kraften att berätta för någon vuxen om hur din situation ser ut. Jag tror att det är enklast att du söker upp antingen skolkuratorn/skolpsykologen, eller Ungdomsmottagningen som också är gratis.