Jag vill verkligen trycka på att du skall söka hjälp av någon som jobbar professionellt med ungdomar. Varför jag säger så är att din situation som du beskriver är allvarlig. Ingen människa, och speciellt då ett barn, eller ungdom som du är, kan tycka om sig själv och tycka att livet är värt och leva utan att ha någon omkring sig som ger en kärlek, stöd och förståelse. Och i ditt fall verkar du så ensam, då dina föräldrar verkar ha fullt upp med sina egna problem. Så ensam skall ingen behöva vara och jag kan inte annat än beklaga att dina föräldrar inte verkar kunna reda ut sina egna liv, utan låter sina problem gå ut över dig. Det finns självklart förklaringar till varför vuxna inte klarar av att ge sina barn den kärlek och stöd som dom förtjänar (för tro mig det förtjänar alla barn, även du),men även om det finns förklaringar till varför föräldrar beter sig som dina gör, så finns det inget som ursäktar att man utsätter sina barn för det som din mamma och pappa har utsatt dig för. Som barn är man så helt beroende av sina föräldars omsorg, och man älskar oftast sina föräldrar oavsett hur dom beter sig, vilket gör att när barn och ungdomar utsätt för stora påfrestningar från sina föräldar så börjar dom oftast att tycka illa om sig själva istället. Och det verkar du göra nu. Det är inget konstigt med det, för får man höra för ofta att man är värdelös så börjar dom flesta till slut tro på det. Men att du skulle vara en värdelös horunge som inte förtjänar att leva finns ingen sanning i. Du har all rätt i världen att leva och få uppleva kärlek och glädje som du inte kan känna nu. Därför är det så oerhört viktigt att du söker hjälp. Hela din framtid står på spel och jag önskar att dina föräldrar kunde skärpa till sig och ge dig det stöd du förtjänar, men tyvärr så låter det inte som om dom skulle göra det, varför du måste se till att själv ge dig en chans till ett annat liv än vad du har nu.
Gå till skolkuratorn och berätta vad du berättat för mig, eller gå till närmsta Ungdomsmottagning. Ta med dig det brev du skrev till mig och lämna fram om du inte orkar berätta, men sök hjälp. Livet är i allra högsta grad orättvist och det finns ingen som helst mening i att just du skulle hamna i den här situationen, men du kan få ett bra liv om du söker hjälp, men gör det så fort du bara kan.