Jag var 13 år när mina föräldrar skilde sig, är enda barnet. Det var ganska jobbigt för mig, jag skulle byta skola och var lite stressad osv. Första dagen i skolan gick jag hem för jag kände mig illamående och lite panikslagen på något sätt. Jag är 23 år idag, och nu talas det ju mycket om panikångest och sådant. Jag kände sådana här känslor lite då och då, efter skilsmässan, men aldrig så det hindrade min vardag, och annars mådde jag jättebra. Hade jag panikångest då, eller bara någon form av attacker och inre oro? Betyder det att det kan komma tillbaka i tuffa situationer bara för att jag haft det innan? Har jag en speciell benägenhet till det? Eller kan det växa bort?

---

SVAR

Jag är tämligen säker på att du inte led av panikångest som 13-åring. Det du kände var säkert istället en oro och ångest över allt det nya, plus att det kryddades med sorgen för dina föräldrars skilsmässa. Att känna sig illamående och lite panikslagen när man hamnar i en ny situation som man absolut inte har valt själv, och där man måste klara av att gå vidare trots att allt känns jobbigt och stressigt är helt normala tecken på att psyket för tillfället är överbelastat. En skilsmässa med allt vad det innebär för ett barn, är något som ofta tar lite tid att bearbeta, och detta var sannolikt anledningen till att du kände den här känslan emellanåt ett bra tag efter själva skilsmässan och bytet av skola. Du behöver därför inte oroa dig vidare för att du skulle vara mer benägen än andra att drabbas av panikångest längre fram i livet.