Jag och min pojkvän har vart tillsammans i 9månader, och både jag och han är mycke svartsjuka, men min svartsjuka började när vi hade vart tillsammans i ungefär 5månader. Jag blir svartsjuk för det minsta lilla, tex om har står och pratar med en tjej, eller om han vevar ner rutan när vi är ute och åker och skriver Anna!!! åt en tjej (som har gjorde för några dagar sen) så känner jag att det börjar koka imon mej. Jag får självklart inte skrika Hej!! eller något likanan till mina kompisar får då får jag vänta mej ettt förhör när vi kommer hem. Vad kan jag göra, för att inte vara så svartsjuk och för att försöka få min killa att inte vara så svartsjuk. Svartsjukan leder också till en massa småtjaffs, vi hade aldrig några tjaffs förr men nu tjaffsar vi om nästan allt + att allt gör ut över mej. Han tycker det är jättejobbit i skolan och hans bil kronglar hela tiden och han har inga pengar och hans mamma är pina och pest. Och allt gör ut över mej, jämt när vi ska vara med vara och gosa och ha mysigt så förstör han alltid våra kvällar med att tjaj och hur mycket det är synd om han, jag vet inte om jag orkar nå mer.. Han är jämt deppig=( Det verkar som att han inte litar på mej, eftersom han kollar igenom nästan allt och ska jämt fråga vem han och han är och hur jag känner dom och sånt. Det börjar gå mej på nerverna. Vad kan jag göra?? Ha det bra!! Tack på förhand.

---

SVAR

I ert ställe skulle jag glömma det där med svartsjukan och istället ta ett snack om förhållandet eftersom det inte verkar vara speciellt bra. Mitt råd är att ni sätter er ner och snackar om varför ni egentligen är tillsammans. Tycker ni fortfarande om varandra? Har ni kul tillsammans? Kan ni prata med varandra utan att det slutar i någon typ av tjafs? Tänder ni fortfarande på varandra och tycker det är mysigt att vara för er själva? Eller är det mest tråkigt och negativt? Har förhållandet nästan bara blivit en grej som ingen orkar göra slut på? Längtar ni något efter varandra när ni inte är tillsammans? Såna här frågor är bra att snacka om tillsammans och så försöker båda svara så ärligt dom bara kan. Och bara för att jag tycker ni ska ta och besvara dom här frågorna tillsammans.., så innebär det inte att jag tycker att det låter som ni ska gå isär… Grejen är bara den att när en relation trasslar till sig på det sätt som du beskriver.., så måste man göra någonting innan det är för sent. Och ett sådant här snack som jag råder er till att ta, kan rensa bort sånt som annars skulle ha kunnat ta död på erat förhållande efter typ ännu ett halvt år. Jag vet inte hur många gånger jag sett hur en sånt här snack blivit något jättebra, så printa ut mina frågor och sätt igång. När det sedan gäller eran svartsjuka skulle den kunna vara ett tecken på att ert förhållande inte har varit så bra på ett tag. Reder ni ut att ta ett snack om frågorna jag föreslog er och svartsjukan skulle visa sig vara kvar ändå.., testa att ta ett snack om de här frågorna: Vad gör dig jättesvartsjuk? Och vad tänker du då? Vad skulle du vilja göra då? Vad händer med kärleken när du är så där himla svartsjuk? Hur lång tid sitter svartsjukekänslan i? Kan ni hjälpa varandra med varandras svartsjuka på något sätt? Ingenting är bättre än att snacka sig ur olika problem i ett förhållande. Och det allra bästa är att ta ett ärligt snack med sin partner. Eller varför inte flera stycken snack? Jag har aldrig varit med om att man pratat för mycket om sina problem i ett förhållande (men då menar jag naturligtvis inte gräl och annat tjafs där man bara gör varandra besvikna), men tvärtom har jag tyvärr sett alltför många förhållande där man snackar för lite med varandra…