user-image
Okänd
Tjej ,19 år

Jag är en tjej som inte alls mår bra. Jag lider av jätte mkt ångest och självmordstankar och ha även självskedebeteende. Jag vet inte vad jag ska göra när allt bara känns helt svart, jag orkar liksom inte. Jag hör även röster som uppmanar mig till olika saker som ex, självskader, överdos av medicin mm. Jag går till en kurator en gång i veckan men hon vet inte hur hon ska hjälpa mig. Ja har även kontakt med vuxenpsyk men dom gör ingenting alls, jag får klara mig på egen hand och det oroar mig väldigt mkt, då jag inte vet vad jag hittar på med all ångest, oro, självskader och röster. Jag har även varit inlaggd men där händer inte så mkt heller. Men ibland känns det som om jag vill läggas in då jag inte ha nån kontroll på mig själv. men det vill inte mina föräldrar de blir väldigt upprörda och arga när jag säger hur jag mår och funderar på. Jag vet inte vad jag ska göra, jag klarar inte detta på egen hand!


SVAR

Hej! 

Jag ber om ursäkt för mitt sena svar, har helt missat denna fråga. 

Jag vill börja med att skriva att jag tycker det är jättebra och modigt av dig att skriva in till oss. 

Att ha sådan ångest som du beskriver, självmordstankar och självskadebeteende är väldigt allvarligt och jag tycker det är väldigt viktigt att du får prata med en professionell som tar dina tankar på allvar så fort som möjligt. 

Du skriver att du går till en kurator en gång i veckan och har kontakt med vuxenpsykiatrin, och att du själv vill läggas in men att dina föräldrar blir så upprörda när de hör hur du mår.

Jag tycker inte att du ska låta dina föräldrars eventuella reaktion hindra dig ifrån att få den hjälp du behöver, dina föräldrar ska värna om det som är bäst för dig och inte det som är smidigast för dem. 

Dina föräldrar måste själva ta ansvar för sina reaktioner och det viktiga är att du fokuserar på att du ska få den hjälp och stöd som du behöver. 

Jag tycker du ska prata med din kurator och vuxenpsykiatrin om hur du känner, något som du säkert redan har gjort men att även om jag förstår att det är svårt  tycker jag du ska ligga på dem med att du behöver mer stöd och andra hjälpinsatser. 

Hoppas verkligen det löser sig, det kan bli bättre! 

Varma Hälsningar

Amanda Andersson 






Visningar : 370