Hej!
Det är många som skriver till oss här på ungdomar och andra ställen som känner som du. (även om inte det kanske är en tröst) Nu framgår det inte riktigt hur gammal du är, men de flesta besökarna här är tonåringar.
För tonåringar är det vanligt att man mäter sig och jämför sig med andra. Det är brytningstiden mellan ung och vuxen. Att höra till är en livsviktig känsla för alla människor (och många djur). Samtidigt är det viktigt att klara sig själv och bryta sig loss från hemmet. Därför är man rent psykologisk mycket känslig för vad folk ska tycka om det man gör och hur man ser ut i den åldern.
Du skrev att du pratat med en psykolog. Jag tror ju mycket på att du hittar någon vuxen som du litar på som du kan prata med. (Det behöver inte vara en psykolog). Jag vet inte varför du slutade träffa din psykolog men jag tror att det är viktigt att man inte bara pratar ett par gånger utan att man kan ge det lite tid. Då brukar det kännas bättre.
Det kanske finns ngn bra person i närheten: En kompis förälder, skolsköterskan, nån släkting, föräldrarna? Många tycker om stödchatar som finns lite här och var. Nätvandrarna på fryshuset eller Tjejzonen kan vara en bra början.
Lycka till.
UZ
Visningar : 206