Min 20-åriga tjejkompis är oerhört deprimerad. Hon har varit det hela livet och hon vill inte ta medicin (hon har provat förut), hon vill inte prata med kuratorn och blir sur om man ber henne göra det. Jag börjar själv känna mig nere av att alltid ha detta negativa omkring mig. Hon blir sur för ingenting och vad man än säger hjälper inte. Var ska man börja för att få någon bättring? Vi går i samma klass och jag vill verkligen inte lämna henne i sticket.

---

SVAR

Jag tror att du måste bestämma dig för hur mycket du vill och orkar satsa på din kompis. Det är sällan så att man som vän eller anhörig kan helt hjälpa någon som lider av depression. Man kan finnas som stöd, men sällan bota någon. För det krävs professionell hjälp. Nu är ju detta svårt eftersom din kompis tydligen inte vill höra talas om någon hjälp utifrån, men detta betyder inte att du skall behöva slita ut dig på att försöka hjälpa henne. Det är hennes eget ansvar att söka hjälp. Hon kan få stöd av dig om du känner att du orkar, men du kan aldrig ta över ansvaret för hennes liv om du förstår vad jag menar. Ett tips till dig är att du tar ett snack med din kompis och berättar hur du känner det. Säg att du själv börjar känna dig nere och att du vill hjälpa henne, men att hon även måste hjälpa sig själv. Erbjud dig (om du känner att du orkar) att hjälpa henne få en samtalskontakt med någon inom vuxenpsykiatrin eller hos skolkuratorn. Nekar hon så låt det hela vara. Om du sedan orkar så kan du med jämna mellanrum prata med henne igen och repetera erbjudandet om att hjälpa henne till en samtalskontakt. Varje gång hon nekar så låt det bara vara. Försök inte övertala henne, eller börja prata med henne om hennes problem, utan koncentrera dig istället på dina saker och låt henne vara ifred ett tag. Det kan bli så efter ett tag att din kompis förstår att hon faktiskt måste hjälpa till lite själv också och att hon faktiskt låter dig hjälpa henne till en samtalskontakt. Eller så inser hon aldrig detta, men då vet du i alla fall att du gjort vad du kunnat, utan att du för den skulle tagit över ansvaret för hennes liv.
Detta är ett tips på hur du skulle kunna bete dig om du orkar, men blir det för jobbigt för dig att överhuvudtaget engagera dig så tycker jag att du skall prata med din kompis och säga att du behöver paus från er kompisrelation ett tag och att du önskar att hon kunde söka hjälp. Därefter får du försöka koncentrera dig på ditt eget liv.