Hej! Jag har ett skit jobbigt problem, vilket är att jag räknar kalorier på allt jag äter/dricker. Är det över 100Kcal så får jag ångest. Detta är skit jobbigt och påverkar mig massor. Har du några tips hur jag ska få stop på detta beetende?

---

SVAR

Hej!

Att bryta olika olika beteendemönster är svårt - men inte omöjligt. Däremot kan du behöva hjälp för att lyckas genomföra en sådan förändring. Jag antar att det är en rädsla för att gå upp i vikt som gör att du inte kan släppa kontrollen. Stämmer det? Och är det 100 kcal/per matintag, eller? Äter du åtminstone en hyfsad mängd mat per dag? Det vill säga, att det totala energiintaget ändå blir bra/normalt? Hur är din vikt i förhållande till din längd?

Mycket handlar om att "bara" bestämma sig. Lätt sagt, jag vet ... men hjärnan bestämmer trots allt vad vi i slutändan gör. Så nummer ett är väl att försöka bestämma sig. Sedan behöver det inte vara idag eller imorgon. Du kan behöva en förberedelseperiod innan du är redo. Sedan tror jag personligen på att stegvis försöka bryta mönstret. Små, små steg i rätt riktning. Försök att utmana dig själv för att tänja på gränserna. Ät exempelvis något som du egentligen "inte får" någon gång ibland, och ha som mål att inte kolla dess energivärde.

Det är ändå svårt för mig att ge dig några jättebra tips, då jag inte vet särskilt mycket om dig eller din situation. Jag råder dig därför att söka hjälp för det här. Det är precis som du säger ett beteendemönster som du behöver bryta. Det är inte bra att du känner ångest över det här. Tala därför med skolhälsovården, eller kanske Ungdomsmottagningen - välj själv. Där finns personer som kan hjälpa dig med strategier och tekniker för att komma över det här. Ring eller gå dit och berätta precis det du skrev till mig, så hjälper dem dig vidare.

Det finns också en rad olika teoretiska modeller som kan vara intressanta att läsa om vad gäller förändring. Den vanligaste är Prochaska och DiClementes förändringshjul/transteoretiska modell (Stages of Change). Normalt används den väl i lite andra sammanhang, men det kan nog ändå ge något i alla fall ...

Kram, Louise