Hej! Vet inte om du är rätt person att fråga, men jag prövar. Jag och min pojkvän har stora problem med vårat sexliv. Vi har varit tillsammans i tre och ett halvt år men har gjort slut många gånger. Oftast har det tagit slut på grund av vårat sexliv, han gör slut när han inte får ha så mycket sex som han vill. Han har alltid haft otroligt stor lust till sex och skulle kunna ha det flera gånger om dagen om han så fick. Dom gånger vi har hittat tillbaka till varandra har vårat sexliv varit bra dom första veckorna, det beror nog på att jag känner mig nykär i honom och vill vara nära och tycker det är mysigt. Sen när det går lite tid så känner jag att jag inte vill ha sex lika ofta, utan någon gång i veckan skulle räcka för mig, där börjar problemet, varenda gång. Han stannar kvar på ”nykär”-stadiet och vill att vi ska fortsätta ha sex varje dag och tycker att vårat förhållande är dåligt annars. Det leder till att jag känner sån otrolig press på mig och höga krav på att jag måste ha sex med honom för att han inte ska tröttna och göra slut med mig igen pga samma anledning som förut, brist på sex. Med denna press och dessa krav på mig plus att han blir tjurig och besviken när jag nekar honom leder till att jag tappar min lust HELT. Jag vill absolut inte ha sex. Det leder till att jag måste neka honom varenda gång och det leder till bråk mellan oss. Dessa bråk förknippar jag sedan med att så fort han flyttar lite närmare, lägger handen på min rumpa eller pussar mig i nacken så ska han försöka ha sex med mig och då känner jag obehag. Det har även hänt att jag har ”ställt upp” på sex för att undvika att det tar slut. Detta har gått så långt att jag känner mig äcklad av sex och känner att det är obehagligt när han tar på mig rumpa, kommer lite för nära mina bröst med handen osv. Det är helt sjukt att min egen pojkvän inte ens kan hålla händerna på vissa ställen på mig utan att jag ska känna mig obekväm. Vi har pratat om det här, minst tre gånger i veckan och det leder alltid till samma sak, jag ligger och gråter och han säger att vi ska lösa det, att han ska ge mig tid osv, men sen återgår det till att han dagen efter försöker ha sex med mig igen, och allting börjar om. Detta är ett STORT problem då han har gjort slut på grund av detta tidigare och han säger att han tröttnar allt mer på mig pga av att jag inte kan ha sex. Nu är det så att det har blivit ännu svårare att lösa detta då jag blev gravid (är i vecka 26) och vi bestämde oss för att behålla barnet. Jag har absolut ingen sexlust alls då dessa saker jag har tagit upp har gjort så att den försvunnit, plus att nu är det otroligt mycket mer tankar jag har som känns viktigare än sex, som att fixa allting tills bebisen kommer, just nu är det strul med bostad också så vi har inte ens hittat någonstans att flytta innan bebisen kommer, så all denna stress och oro inför detta plus hans besvikna min och uppgivenhet på vårat förhållande gör att jag absolut inte kan ha sex. Känner mig inte det minsta sexig med bristningar och svullnader, har järnbrist också så går mest och är trött hela tiden. Det har även gjort ont när vi försökt. Senast idag sa han att han tröttnar mer och mer och att jag måste hitta på en lösning innan det tar slut, hur ska jag kunna ta fram en lösning till detta ? Jag försöker hålla honom tillfredsställd utan samlag, som t.ex oralsex med det tycker han inte duger och jag gör det tydligen för sällan. Hur ska jag få honom att förstå att jag inte KAN ha sex nu och kanske inte heller fram tills bebisen har kommit ? Han vägrar inse det och fortsätter tjata och är beredd att göra slut då han tycker det är mitt fel. Jag vill inte att det ska ta slut mellan oss på grund av detta, speciellt inte med tanke på att vi ska ha barn tillsammans. Kan jag få honom att tänka annorlunda på sex så att han kanske kan acceptera att jag inte kan just nu eller kan vi gå och prata med någon som kan ge oss rådgivning? Vi måste verkligen ha hjälp, det här oroar mig mycket och jag vill inte känna stress och oro när jag är gravid. Vad finns det att göra ?

---

SVAR

Hej!  Ni skall absolut "gå och prata" med någon om detta, tex på familjerådgivningen, eller kanske din barnmorska på MVC har något förslag dit ni båda kan gå.  Det är viktigt att få prata om sådana här saker i lugn och ro,på "neutral mark" och med någon annan närvarande eftersom det så lätt blir så att man hamnar i konflikt, eller att  någon "ger med sig"  för att det är så jobbigt att bråka. Ni behöver resonera er fram till någon slags kompromiss där ni båda får respekt för era olika önskemål, trots att ni kanske inte får precis som ni vill. Din kille behöver nog också få lära sig lite om hur kvinnor fungerar och att det under graviditeten (och därefter!) kan finnas annat än sex som stå i fokus för kvinnans uppmärksamhet och intresse.  Förhoppningsvis kan ni komma överens om något ni båda är hyfsat nöjda med. 

Lycka till!

Karin