Jo alla snackar ju om ”nära döden upplevelser” eller nåt. Att dom ser ljuset i en slags tunnel, någon familjemedlem möter en och så. Då undrar jag varför inte jag såg något? jag menar alltså när jag föddes så hade jag inget blod i kroppen, min syrra hade snott alltihop so hon var helt röd medans jag var vit och död i några minuter ända tills dom sprang med mig till något ställe för att ’pumpa’ liv i mig. I alla fall vad jag minns så såg jag inget alltså då var allt svart. Såg jag inget ’ljus’ för att jag var redan död när jag kom ut?

---

SVAR

Hej!

Ojoj, det var en svår fråga du ställer.  Det finns nog ingen människa på jorden som kan svara säkert på hur det förhåller sig med våra upplevelser i gränsområdet mellan livet och döden.  Däremot vet jag att inte alls alla som varit "nästan döda"  har en  "nära-döden-upplevelse".  Ganska många minns ingenting alls, även om de till och med varit ungdomar eller vuxna när de hamnat i en sådan situation.  Att du själv  skulle komma ihåg hur det var när du föddes tycker jag är lite osannolikt.  Jag minns själv ingenting av min födelse och tror inte heller de flesta andra människor gör det. Över huvud taget är det tveksam om ett så litet barn har möjlighet att förstå/tolka vad det varit med om eftersom det ännu inte utvecklat något språk som kan beskriva upplevelsen. Det som möjligen skulle kunna finnas registrerad i kroppen är en känsla: glädje, rädsla, trygghet, men hur man utan någon som helst tidsuppfattning eller förmåga att tolka den totala situationen, skulle kunna placera in den känslan just till födelseögonblicket har jag svårt att föreställa mig.  Kanske får man försöka nöja sig med, och acceptera att det finns saker som vi inte kan förstå och inte får någon riktig klarhet i.

Allt gott!

Karin