user-image
Okänd
Tjej ,15 år

Okej, såhär är det: Jag mår inte så väldigt bra just nu. En nära släkting har dött för inte så länge sen. Mina vänner börjar sakta lämna mig. Inte min allra närmsta vän, men resten. Mina föräldrar förstår inte ett smack. Folk i skolan klankar ner på mitt folk. ”Jävlar”, är vi tydligen. Jag blir så himla less. Ibland finns det stunder då jag bara vill somna och aldrig vakna igen. Men jag skulle nog aldrig klara av det, det skulle vara för mycket för resten av min släkt. Jag menar, de är ju också väldigt ledsna just nu. Så jag har lovat mig själv att fortsätta kämpa ett tag i alla fall… Men, nu var det egentligen inte det jag skulle prata om. Nej, det var såhär att för någon vecka sen så såg jag en kille på bussen. Jag är inte direkt en sån som spanar på varenda kille jag ser, men han var faktiskt väldigt söt. Jag kände ett desperat behov av att veta vart han skulle, men jag klev dock av bussen före honom. Jag har aldrig sett honom tidigare, men det kändes som så… Jag vet inte. Jag vill verkligen veta mer om honom. Det är inte särskilt lätt när jag inte ens vet vad han heter. Jag har kommit på mig själv med att tänka på honom, vilket jag tycker är konstigt. Kom igen, han såg säkert inte ens mig. Men jag kan inte sluta. Jag måste få veta vem han är. Men, vad ska jag göra? 


SVAR

Hej!

Jag tycker det är jättebra att du skriver in till oss, det låter som om du har det riktigt jobbigt och inte mår så bra. 

Jag måste börja med att skriva att jag blir väldigt orolig när du skriver att du ibland vill somna och aldrig mer vakna igen. Att ha självmordstankar är väldigt allvarligt och jag tycker det är något du borde prata om med någon vuxen i din närhet som du litar på eller med en kurator på ungdomsmottagningen eller på elevhälsan. 

Genom att prata om hur du känner dig kan det bli bättre och du kan få det stöd och den hjälp som du behöver.

När någon nära släkting dör påverkas hela familjen/släkten och jag förstår att det måste vara jättejobbigt men det innebär inte att du måste må väldigt dåligt för att inte tynga ner din släkt ännu mer.

Du lever och det är viktigt att du mår bra, och det tror jag också din familj och släkt tycker. 

Du skriver att dina föräldrar inte förstår ett smack? Har du försökt prata med dem hur du mår?, ibland kan föräldrar verka som om de inte förstår ett dugg men sen när en pratar med dem så förstår de mer än vad en tror.

Om du har försökt prata med dem och det inte går alls så kan du prata med kuratorn på skolan eller ungdomsmottagningen. 

Jag vet inte helt säkert hur det går till med kuratorn på skolan men jag tror att det bara är att gå dit så hjälper de dig att boka en tid eller så får du prata med någon direkt. På ungdomsmottagningen kan en antingen boka tid genom att ringa till mottagningen eller så kan en gå dit på drop-in-tiden, då är det bara att gå dit och vänta på sin tur. 

Du skriver att folk i din skola klankar ner på ditt folk och kallar er för jävlar, det är ett oacceptabelt beteende och något som jag tycker du ska prata med någon lärare som kan hjälpa dig att informera rektorn om det. 

Så ska det inte gå till i en skola och de vuxna på skolan har ansvar att få slut på det.

Du skriver även att dina vänner sakta försvinner, jag tycker du ska försöka prata med dem om detta. Berätta för dem hur du känner, kanske har de inte förstått hur mycket de betyder eller att du blir ledsen över att ni inte umgås med varandra lika mycket längre. 

Ibland kan det också vara så att det är så att vänner växer ifrån varandra, vilket är väldigt sorgligt och smärtsamt. 

Angående killen på bussen så är det lite klurigt hur du ska få reda på mer om honom, jag har faktiskt inga svar på den frågan. Det jag kan komma på är att han kanske brukar åka den bussen och att det finns en möjlighet att du springer på honom igen. Brukar du åka den buss som han åkte med?

Om du skulle vilja prata mer med mig eller någon annan på Fryshusets Nätvandrare så hittar du oss här: 

Jag heter amanda.andersson.fryshuset på skype! 

Som jag skrev i början av detta svar så tycker jag det är viktigt att du tar kontakt och pratar med någon om hur du mår, du ska inte behöva må som du mår och det kan bli bättre. 

Livet är värt att leva, ta hand om dig!

Varma Hälsningar

Amanda Andersson 



Visningar : 457