user-image
Okänd
Tjej ,15 år

Man kan inte vara säker på internet. Nej, jag vet. Hela min omgivning skriker om det. Efter deras ord verkar det som att ingen på internet är den de utger sig för att vara. Jag är den jag utger mig för att vara. Jag är inte den enda. Jag har chattat med många okända människor tidigare. Men de flesta har bara varit tråkiga. ”Ålder?” ”Vart kommer du ifrån?” osv osv. ”Kåt?”, i värsta fall. Jag brukar inte svara på sånt. Åldern då, möjligtvis. Kanske om jag bor i norr eller i söder. Jag ger aldrig ut mitt efternamn till såna människor. Jag vågar helt enkelt inte lita på de, även om de verkar snälla. Men nu har något förändrats. Jag har börjat skriva med en kille som är två år äldre än mig. Han är 16, men fyller 17, och jag har funnits på denna jorden i 15 år. Han bor nästan så långt ifrån mig som han hade kunnat, innanför Sveriges gränser. Han är inte som de andra. Han skriver snälla saker, men inte sånt där överdrivet som ”du är ju assnygg”, utan bara trevliga ord helt enkelt. Han förstår mig. Han är rolig, och har ungefär samma humor som mig också. Jag satt och skrattade en hel dag åt det han skrev, och min mamma bara flinade mot mig. Hon förstod verkligen ingenting. Första gången jag chattade med honom så föreslog han att vi skulle köra en frågelek. Jag svarade visst, men förberedde mig på hur frågorna skulle bli. ”Oskuld?” ”Vilken kille hade du viljat hångla med?” ”Vill du ligga med nån?”. Han sa att vi skulle turas om att fråga. Jag satt förberedd och väntade. Då kom hans första fråga. Den var helt annorlunda än vad jag hade förväntat mig. Han frågade vad jag skulle ha gjort, om jag var fast på en öde ö och bara fick ha med mig en sak. Resten av frågorna var liknande, och de där obehagliga frågorna kom aldrig. Vi hade det riktigt trevligt. Jag gillade verkligen att prata med honom. Långt in på natten stannade jag vaken, bara för att få sitta och skriva med honom. Tillslut var jag tvungen att förklara för honom att jag behövde sova, och nästa dag kunde jag inte hålla fingrarna i styr utan skrev nästan direkt till honom på kik. Hela tiden finns de vuxnas ord i bakhuvudet. ”Det finns gubbar där ute som utger sig för att vara yngre än vad de egentligen är. Lita inte på någon.” Jag vet. Jag försöker vara försiktig. Men det känns så speciellt. Jag har inte mått bra på senaste tiden. Tårarna forsar ner för min kind nästan varje kväll och gör min kudde dyngsur. Men så finns det de kvällarna då jag skriver med honom. Han får mig att bli glad, utan att jag ens tänker på det. Jag saknar hans ord när allt är tyst. Så fort mobilen plingar till flyger jag på den. Det pirrar till i magen när hans namn lyser upp skärmen. När hans ord lyser upp min värld. Jag kan bara inte låta bli att lita på honom. Hur kan man sakna någon som man aldrig har träffat? Hur kan man tycka så mycket om någon som man inte ens vet hur hen är, egentligen? Vem han än är så får han mig att må mycket bättre. Vem han än är så fyller han min mage med fjärilar hela dagen. Vem han än är så behöver jag honom, och det är nu. Vad ska det här betyda? Kan man verkligen bli rentutav kär i en människa man aldrig träffat? Vad ska jag ta mig till? Du behöver inte berätta för mig vilka typer det finns på internet, för jag har hört det. Jag vet. Men jag kan bara inte hjälpa det här.


SVAR

Hejsan! 

Vad bra att du skriver in till oss! 

Jag tycker att internet är underbart, genom internet får en möjlighet att komma i kontakt med människor som en annars aldrig skulle ha mött. 

Vad härligt det låter, verkar som om du har träffat en riktigt toppen kille som får dig att må bra. 

Jag tror självklart att en kan bli kär i någon utan att ha träffats utanför internet. Jag tror även att det är möjligt att sakna någon som en inte har träffat, som du skriver har ni pratat mycket och lärt känna varandra vilket gör att ni har en speciellt relation även om ni inte har träffats utanför nätet. 

Vem denna kille är, är inget som jag kan svara på utan något endast du kan veta/ta reda på. 

Självklart ska en vara lite försiktig på internet då saker en gör där kan få enorm spridning och att det kan finnas bedragare som utger sig för att vara någon annan, men dessa saker kan hända utanför nätet också. 

Och eftersom du är fullt medveten om dessa risker ska jag inte sitta och tjata om dem eftersom du skriver att alla redan gör det.

Jag tycker du ska vara glad och njuta av att du har träffat en kille som du mår bra av och som du tycker om att skriva med! 

Om du känner att du skulle vilja träffa killen kanske det går att lösa om din familj eller hans familj ska åka på någon resa förbi där någon av er bor.

 Om det inte går så får ni fortsätta ha kontakt via nätet och sen i framtiden så kanske det går att ses utanför nätet om det är något som ni vill.

Hoppas det löser sig!

Varma Hälsningar

Amanda 




Visningar : 398