Hej! Det var i början av året som jag lärde känna A. Vi blev snabbt vänner (inte direkt nära vänner, men vi hängde mer och mer och så) Från början tyckte jag hon var väldigt söt o vacker och jag började gilla henne mer och mer, tillslut blev jag kär i henne och tänkte på henne hela dagarna. Eftersom jag gillar henne så pass har jag tagit väldigt mycket initiativ med henne. Jag frågade efter ett tag om hon tyckte jag var för på, eftersom jag nästan ”letade” efter henne varje dag i skolan, satte mig bredvid henne etc. Det verkade vara helt ok faktiskt. Efter ett tag tröttnade jag på att hon inte tog initiativ tillbaka (hon har sagt att jag är en fin vän) och jag pratade med henne om det. Hon bad om ursäkt och sa att hon har så mycket på gång nu, är stressad och allting. Det är det jobbiga med henne, bestämmer man att ses så glömmer hon bort det eller ångrar sig 90% av gångerna. Jag tröttnar totalt på att ta initiativ, hon ursäktar sig inte ens dagen efter hon glömt bort o höra av sig/ses, nej jag får PÅMINNA henne om att hon glömt. Inte bara påminna henne om att hon skulle höra av sig alltså:P Vi bråkade allvarligt för ca 3 veckor sedan, hon hade lovat att gå på skolbalen med mig, men så sa hon till en gemensam kompis till oss en kväll då vi grillade (på ”Skoj” sa hon) ”Du kan ju gå på balen med robin”. Jag haffade tag i henne efteråt o frågade varför hon sa så, då sa hon att hon inte skulle gå på balen. Jag sa bara ”men du lovade ju, det är ju inte så långt tid kvar” men hon ville absolut inte gå längre…Hon sa att det inte var pga mig. Jag blev asledsen och gjorde det stora misstaget att börja SMS:a henne. Vi bråkade en hel del och hon sa att det inte finns någon vänskap mer. En vecka senare bad JAG om ursäkt (jag hade skrivit ganska stora onödiga saker till henne) och då sa hon förlåt själv och att vi kan stryka ett streck över det. Vi sågs IRL när vi umgicks dagen efter o sa förlåt då med. Det konstiga i min fundering är att hon har börjat dissa mig IGEN, två dagar efter vi blev sams igen. Hon sa i förrgår ”nej vi ses inte imorgon” och bara gick utan att kolla på mig, sen skyllde hon på PMS. Men här kommer den jobbiga biten: Hon har konstiga saker för sig hela tiden som: *hon skrattar helt random och / eller pratar om helt orelevanta saker som ”va kul fåglarna ser ut” eller så säger hon ”jag vill ha kaffe/cigg” eller så säger hon att hon är lycklig eller sjukt deppig. Att hon ska sluta skolan eller är trött på alla. *Hon är alltid knäpptyst i matsalen , sitter själv och är helt borta. *Hon har inte alltid sociala spärrar och kan antingen ge en en kram eller en käftsmäll, upp och ner hela tiden. Jag tror att hon har allvarliga problem och jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar h Mvh Robin

---

SVAR

Hej!

Det var inte lätt det här.  Du gillar en tjej, som ger dig massa motstridiga signaler när du försöker komma henne närmare, hon säger ja, men glömmer bort, ångrar sig och är hela tiden inkonsekvent. Väldigt frusterande!  Jag förstår att du verkligen undrar hur du skall göra....

Jag har egentlligen två olika funderingar på vad det kan handla om men vet inte vilken som är mest trolig:

Den ena är att hon faktiskt inte är kär i dig utan bara tycker mycket om dig som en vän, men är rädd att förlora dig om hon säger som det är. Det skulle kunna förklara varför hon aldrig tar några intiativ och varför hon backar ur när det riskerar att bli "för nära".

Det andra alternativet är att hon faktiskt inte själv vet vad hon känner och vill.  Att det blir lika inkonsekvent och ostadigt för henne som det blir för dig.  Ena stunden är hon kär och vill vara med dig, andra stunden är hon osäker och drar sig tillbaka.  Detta alternativ kan i sin tur  bero på/betyda olika saker:

Antingen känner hon att det är "allvar" och blir lite rädd för att bli så engagerad. Att komma någon nära i en relation gör ju också att man utsätter sig för risken att bli besviken/övergiven/sårad.  Och ju "allvarligare" en relation är desto mer sårbar blir man. Hon blir försiktig för att inte råka illa ut. I så fall tänker jag att det kan löna sig att ha tålamod (om du menar allvar) och sakta låta henne lära sig lita på dig och sina egna känslor.

Ett annat alternativ är att hon faktiskt är en sådan person som har svårt med känslomässig stabilitet i alla relationer och alltid svänger fram och tillbaka.  Då kan det ta lång, lång tid (om än någonsin) innan hon kommer underfund med vad hon egentligen känner.  Det är ett stort lidande för människor som lider av "emotionell instabilitet" som det kallas, och de behöver ofta professionell hjälp för att komma tillrätta med sitt liv.

Vilket av de här förslagen (eller något helt annat) det kan handla om är svårt att veta, men jag tänker att det viktigaste för dig är att ta reda på vad du egentligen känner för henne, hur lång tid du orkar stå ut med situationen, hur mycket positiva upplevelser er relation ger dig, eller om det blir de negativa som tar över.  Lite som en våg:  bra saker i ena skålen, dåliga i den andra.  Vad väger tyngst??

Hoppas du får någon klarhet i hur du skall göra. Lycka till!

Karin