Hej. Jag har inte berättat detta för någon, och kommer nog aldrig göra det igen. Jag är jätte orolig att jag börjar få stora problem med maten. Jag kommer liksom in i olika perioder i min ”matcikel”, vissa perioder så tröstäter jag, hela tiden, allt onyttigt som går att få tag på, i vissa perioder äter jag typ ingen riktig mat och bara onyttigt, och i vissa perioder så mår jag kontant illa. Oavsett vilken utan dessa perioder jag är i, så tvingar jag mig själv att äta, men det är verkligen så hemskt, men jag är rädd att om jag faktiskt slutar äta, hoppar över måltider så kommer det vara gå utåt, mer än vad det redan har gjort. Jag har kontakt med en ”stödorganisation”, där jag pratar i telefon med en tjej 2 gånger i månaden, ibland mindre, men på ett ungefär. Jag vågar inte berätta för henne om mitt matproblem. Jah vågar inte berätta för någon av mina vänner heller, och inte för mina föräldrar. Ja vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vågar inte berätta för henne, för jag litar inte på henne så mycket, jag har berättat mycket för henne, men detta klarar jag inte av att berätta. Nu under våren så har jag börjat träna hur mycket som helst, ja har sprungit ett lopp, och därför började jag träna 5ggr/vecka innan, på 1 månad gick jag ner 6 kilo, från 66-60.. Jag har alltid varit överviktig. Men jag är hellre överviktig än riktigt riktigt sjuk. Snälla hjälp mig..

---

SVAR

Hej !

Wow, vad modig du är som skriver hit, om det är något du skäms så mycket för. Jag vill börja med att säga att du verkligen inte är ensam. Detta är nog så mycket vanligare än de flesta av oss tror. Det låter bra att du har kontakt med en stödorganisation också, däremot mindre bra att du inte litar på henne/dem. Där ska du ju kunna vara så trygg och dela sådana här saker. Hon gör säkert sitt bästa och går att lita på, samtidigt som jag tycker det är bra att du går på din magkänsla. Skulle du vilja prata med tex mig om detta, som känner igen mig i det du skriver och varit i en liknande sits själv, finns jag på foreningentilia.se. Annars tror jag att din stödperson säkert kan hantera även detta, om du berättat annat för henne också. Eftersom du är rädd för att berätta detta vidare vill jag inte här och nu rekommendera annan hjälp, men jag vill ändå vara tydlig med att det finns massa bra sådan att få. Du är inte ensam i den situation du är i, och det går att ta sig ur. Hoppas detta är några tips på vägen, kram från Annso