Jag är 15år och för två år sedan så dog min bror som då var 18 år av cancer. Efter det så flyttade mina föräldrar isär. Jag vet inte om jag är deprimerad eller om min syster är det. ´Jag har haft tankar kring självmord. har ont i huvudet nästan alltid. Har svårt att koncentrera mig och jag har ingen aptit längre. SNÄLLA HJÄLP MIG………

---

SVAR

Att först förlora sin bror i cancer och sedan vara med om föräldrarnas skilsmässa är en jättetuff situation för vem som helst, och en situation där man behöver få prata om alla känslor som båda dom här händelserna väcker. Jag vet inte om dina föräldrar hade problem innan din bror dog, men ibland kan det tyvärr vara så att många vuxna har svårt att dela sorgen över att förlora ett barn, och därför glider isär istället för att komma närmare varandra vilket man oftast gör när man kan prata om det hela. Anledningen till att jag tar upp orsaken till dina föräldrars skilsmässa här, är att jag har erfarenhet av att föräldrar ibland stänger in sorgen och undviker att prata med varandra och att det i slutändan även innebär att föräldrarna inte orkar att prata med dom barn som finns kvar i livet, dvs dig och din syster. Om det var så i er familj, vet jag ju inte, men jag vet tillräckligt mycket för att säga att du inte verkar ha fått en chans att bearbeta sorgen över din bror, och sorgen över föräldrarnas skilsmässa. Jag misstänker nämligen starkt att dina tankar kring självmord, din huvudvärk och brist på aptit är ett resultat av allt jobbigt du gått igenom och som du inte fått tillräckligt med hjälp för att orka bearbeta och hantera.
Eftersom du har en syster som också kan vara deprimerad vore det kanske läge att prata med henne. Det kan vara en start för att börja prata om det som är jobbigt. Om det är möjligt så kan du också försöka prata med någon av dina föräldrar om allt som har hänt. Jag tror nämligen att du har massor av frågor och funderingar som du skulle vilja ha svar på både kring din brors död, och kring deras skilsmässa. Kan du på detta sätt börja att prata om allt som hänt med någon i din familj så kan du komma en bit på väg. Men oavsett om du kan det eller inte så tycker jag att du skall vända dig till närmaste Ungdomsmottagning, eller till skolkuratorn och berätta det som du berättat för mig. Dom är till för att hjälpa till i sådana här situationer. Jag hoppas att du känner att du kan följa något av mina råd, för du ska veta att hur "duktiga" vi än försöker vara och klara av svåra saker utan att beklaga oss, så förlorar vi på det i slutändan. Det vi inte pratar om och reder ut, sätter sig liksom i kroppen och ger huvudvärk och andra problem. Detta är kroppens signal för att tala om att något är fel och behöver åtgärdas, så se till att lyssna på signalerna och sök hjälp.