Okänd
Tjej ,23 år
Hej ! Jag har en fråga kring en ganska komplicerad situation ! Vet att du inte kommer känna ge mig ett svar som är svart på vitt , men kanske lite guidning ! Jag har sedan 6 år tillbaka vart tillsammans med en kille som är ett år äldre än mig ! Vi har haft det väldigt bra ihop, med en ömsesidig kärlek, mycket mys och kroppskontakt , vi har alltid försökt lyssna på varandra, försökt att förstå och stötta ! Vi har haft tre storbråk på 6 år, inte mycket små tjafs . Han har sin frihet att umgås med kompisar, festa och med sina fritidsintressen & jag lika så … Vi har visat varandra respekt för den egna individen och på det stora hela har det vart bra ! Däremot har vi haft en jargong som kan ses som ganska hård ! Skojar mycket med varandra , små slåss , petas och tetas , är ironiska och sarkastiska.. Folk som inte känner oss höjer nog på ögonbrynen och undrar vad vi håller på med , folk vi känner vet att vi beter oss såhär men tycker inte alltid att det är okej och vissa har tillochmed uttryckt obehag ! Vi båda har känt ett par gånger att vi gått över gränsen , att vi måste sluta tetas och petas , att vi låste sluta slåss (vi slåss inte på ett seriöst sätt , utan mer på ett lekfullt sätt . Ibland har det gått över styr) . Vi har sagt detta ett par gånger men det har alltid slutat med att vi börjar igen ! Detta beteende har gjort att vi kan va ganska hårda vid varandra när vi väl bli arga eller irriterade , inte på så sätt att vi blir fysiska ! Men att vinäger elaka saker till varandra ! Mon pojkvän har vid tre tillfällen , under berusning , puttat mig i den omfattningen att jag fallit omkull ! Efteråt har han ångrat sig och bett om ursäkt ! Jag har haft svårt att förlåta honom för det , men med tanke på allt bra vi har ihop har jag till slut bestämt mig för att förlåta och gå vidare ! Sedan , för tre månader sedan , uppstod en situation mellan oss , som från början inte rörde oss .. Det var en diskussion mellan min pojkvän och hans plast bror , efter många om och men blev jag irriterad på brodern, gick fram och sa till han på skarpen att ”nu får du faktiskt visa lite respekt” ! Under kvällen hade brodern vart en hel del respektlös , främst mor min pojkvän ! Vanligtvis brukar jag inte lägga mig i , det har jag lärt mig, men just denna kvällen kunde jag inte . Min pojkvän blev då förbannad på mig , tog mig i nackkragen och en diskussion uppstod mellan oss .. Efter en stund urartade situation , och det hela slutade med att han tog stryptag på mig . Min väninna gick emellan, men hon fick sig en törn & han gav sig på mig igen, även denna gången tog han stryptag! Sov hos en väninna den kvällen och dan efter när jag kom hem bad han om ursäkt ! Denna situationen fick mig att stänga av systemet i kroppen , och jag valde att börja snacka med någon ! Jag ställde som krav till min pojkvän att han oxå måste prata med någon, och även han har börjat gå hos en ! Dilemmat jag står inför är om jag ska stanna eller inte … Nog är han modig och visar att han ångrar sig med tanke på att han går och pratar hos en man som är specialiserad inom ämnet ! Men har man smått en gång kan man göra det igen ? Han har ju trots allt puttat mig innan & lovat att inte göra om det , ett löfte han inte hållit ! Det sarkastiska och ironiska beteendet mellan oss har upphört , vi diskuterade igenom det och sa att det får räcka ! Ett nej är ett nej , och sluta betyder sluta ! Ändock kan han vräka ur sig saker som ”du är dum i huvudet” ”idiot jävel” och dyl !! Vad ska jag göra för att jag ska börja må bör i våran situation !? Hur bestämmer man sig för om man kan förlåta eller inte !? Mvh
SVAR
Hej!
Det var en komplicerad relation ni har, du och din pojkvän. Och även om det finns mycket som är bra, verkar det som om inte bara andra, utan också du inte riktigt trivs med de "tuffa tagen" er emellan. Det är jättebra att ni båda går och pratar om situationen var för sig. Nu vet jag inte riktigt hur gamla ni är men ni verkar ju ha hängt ihop ganska många år och om ni båda verkligen vill fortsätta relationen kanske ni skulle ta och gå och prata tillsammans, som en par-rådgivning. Det kan vara bra att på "neutral mark" och med ett "oberoende vittne" resonera sig fram till vilka förutsättningar som gäller, och skall gälla i er relation. Ett exempel är det du nämner: att ett NEJ alltid är ett NEJ, att man skall kunna säga ifrån när det räcker och bli respekterad. Sedan får ni väl prova och se om ni kan hålla det. Men gör inte för många försök..........en del människor har svårt att hålla fast vid överenskommelser trots att de vill det. Men det är viktigt att du inte är så förstående och förlåtande i långa loppet att du själv tar skada av det. Exakt var gränsen går vet jag inte, det kan bara du avgöra, men efter gemensamt fattade beslut skall man stå för det, och kan man inte det, skall man nog inte ha så många fler chanser. (i just ett sådant här sammanhang). Var rädd om dig! Karin
Visningar : 608
