Hej! Jag, som många andra, gick igenom en hel del ”traumatiska” upplevelser under min barndom. Jag vart regelbundet sexuellt utnyttjad av min bror fram tills han skickades bort till fosterfamilj, av andra skäl, då jag var ca nio år gammal. När jag var tolv år blev jag utsatt för ett våldtäksförsök av min far och jag anmälde honom vilket lede till att han fick fyra år i fängelse och jag blev utstött av min familj och släkt. Bortsett från det blev jag regelbundet fysiskt och psykiskt misshandlad under min barndom, blev för ett par år sedan diagnotiserd med PTSD och har brottats med djupa deppresioner och ångestattacker. Jag har nu på senare år hunnit tänka en hel del på min barndom och allt som hände och jag känner att jag skulle ha behövt mycket mer stöd än jag fick av dom personerna som då försökte hjälpa mig. DVS socialtjänsten, polis etc. Jag känner att det var mycket som missades och mycket som ignorerades. Samt att en del saker förvärrades på grund av kulturskillnader. Jag vet att det finns barn idag som går igenom det jag gick igenom och jag känner ett sådant behov att tala ut och dela med mig om min historia och på något sätt hjälpa till att ge bästa möjliga stöd åt de som behöver. Jag vet bara inte vart, när, hur jag ska börja. Så min fråga är om ni har några tips på vart jag kan vända mig för att erbjuda min hjälp? =)

---

SVAR

Du är varmt välkommen till oss om du vill. Kolla in foreningentilia.se Vi brukar köra stöd och stödgrupper innan man börjar som volontär, så man känner sig redo. Annars finns ju föreningar som sysslar med sexuella övergrepp om det är specifikt vad du vill: HOPP och Barnkraft är två exempel.

Vilken historia du bär på. Jag håller med dig och önskar så att vi går mot tider där ett bredare stöd kommer att finnas för barn och ungdomar som har haft det som du hade. Vi på Tilia jobbar på det och vet att många organisationer med oss vill samma sak. Precis som du!

Hoppas du fick svar på dina frågor. Kram/Annso