jag har haft problem med min pappa hela livet. Han är inte den bästa, det är svårt att förklara men aa man kan säga att jag inte haft nån pappa. Typ att han bara är någon random som ger mig mat och tak över huvudet. Han har slagit mig en gång, vi pratar nästan aldrig även fast jag bor där, vi har aldrig haft bra kontakt. Han nästan skriker så fort det är nått, om jag gör nått fel som att tillexempel glömma stänga av tvn innan jag går. Sen dog min faster och det har varit väldigt svårt för både mig och pappa. Jag började skära mig på riktigt, har skärt mig sedan jag gick i kanske 5an men bara typ lite rivsår på armen och suddmärken. Sen efter julafton 2011 när Tina dog började jag göra det på riktigt på låret. Skar mig regelbundet, ca 1gång i veckan. Men fortfarande inte jätte djupa. Sen började mamma bli konstig också, hon rotade i mina saker, hittade grejer, läste min dagbok, frågade om allt typ vart jag ska, vad jag ska göra, varför jag har dom kläderna, att jag sminkar mig för mycket osv. Hon läste i min dagbok att jag skärt mig men sa inget till mig, hittade sms på hennes gamla telefon där det stod det. Hon hittade mina rakblad en gång när hon rotade och när hon va full sa hon massa elaka saker till mig så jag började grina och drog hemifrån. Jag gick till en kurator, men det hjälpte inte. Det enda som hjälpte var att skära. Sedan flyttade mamma och hennes kille ifrån varandra, och nu bor vi själva. Hon började fråga mer och mer, undrar om allt, ska veta varenda liten detalj. Jag började strula runt, höll på med massa killar. Brydde mig inte om vem jag kysste. Hade nästan sex med 2 av dom, och hade sex med en av dom. Sen skrev jag lappar till Alva och berättade att jag legat med honom och slängde dom inte utan la dom längst ner i min väska. Och hon hittade dom såklart. Sen hotade hon att anmäla honom eftersom han är myndig om jag inte gjorde som hon sa. Jag började röka, ville supa och röka på och skit men gjorde det aldrig. Ville så gärna ta hennes sprit å de å bah supa ner mig så jag inte behövde vara ledsen längre, men det slutade alltid med att jag satt där med rakbladen som min enda vän och tänkte ta livet av mig. Sen grät jag mig till sömns. Det gjorde så ont i mitt hjärta. Har aldrig varit med om någon hemskare smärta, jag bryter hällre båda benen än att känna så. Jag grät och grät och tårarna tog aldrig slut. Men när dom väl gjorde det var det blodet som rann istället. Jag kunde inte sova, jag var vaken till minst 4 varje natt. Grät tills jag inte klarade av att hålla ögonen öppna längre. Sen när jag vaknade klistrade jag på mitt leende och låssades som inget hänt, ingen märkte att jag mådde skit. Jag kunde nästan inte ens sova hos Alva för att jag mådde så dåligt, grät mig till sömns där också. Sen började alla svika mig, eller det har dom gjort hela tiden, men det märktes mest då eftersom jag var så sårbar. Alla lämnade mig, alla blundade för min smärta. Dom såg inte hur dåligt jag mådde, dom bara sket i mig. Kille som tjej, min stora kärlek som min bästa vän. Alla lämnade mig förutom Alva. Sen började jag skita i allt, det var då jag började strula runt. Jag sket i mina känslor, sket i andras känslor. Jag tror inte jag sårade nån men skulle jag a gjort det skulle jag inte bry mig. Killen jag hade sex med hade tjej samtidigt, jag sket totalt i det. Folk har sett mina ärr, men vågar inte fråga hur jag mår. Dom är rädda för svaret. Och nu, nu håller jag på att bryta ihop igen. Sist jag skar mig va 4 veckor sen, men jag tänker på det varje kväll. Vill ta livet av mig igen, vill bara försvinna. Vad ska jag göra?

---

SVAR

Hej!

Vad bra att du skriver in till oss med dina tankar. Det verkar som du har det väldigt jobbigt just nu. Ingen ska behöva känna som du gör!

Vad ledsen jag blir av att höra om din pappa och mamma, sättet de agerar på är verkligen inte okej, jag förstår om du är besviken på dom. Du beskriver hur din mamma rotar mycket i dina grejer och i ditt liv, kan det vara ett uttryck från henne att hon är orolig för dig och rädd att det ska hända dig någonting? Ibland kan människor visa kärlek och omtanke på väldigt underliga sätt. Har du
försökt prata med din mamma om det här och hur hennes beteende får dig att känna?

När man mår dåligt och människor runt omkring en sviker är det lätt att börja strunta i sig själv och sin omgivning. Ofta är människor precis som du skriver rädda för vilket svar de ska få om de frågar en person hur den mår. Det kan lätt uppfattas som att ingen bryr sig och att alla skiter i vad som händer med en. Många gånger är det däremot så att det finns många som bryr sig men vågar inte visa det. Det kan därför vara bra att själv berätta för någon om hur man mår. Det behöver inte vara dina föräldrar om det inte känns rätt utan någon annan du har förtroende för. Du skriver att du varit hos en kurator men att det inte hjälpt dig. Alla kuratorer passar inte alla och därför kan det vara bra att prata med någon annan. Det finns bra hjälp att få!

Du kan söka hjälp på din ungdomsmottagning  http://www.umo.se/Ungdomsmottagningar/

Du kan även få bra stöd i dina självmordstankar på www.sjalvmordsupplysningen.se  - där har de chattstöd varje vardag mellan 19-22.

Utifrån vad du berättar tolkar jag det som att du vill sluta skära dig och få hjälp, det är väldigt positivt. Att skära sig är vanligt när man mår psykiskt dåligt och det kan vara svårt att sluta med då det tillfälligt får en att må bättre. Sex kan även användas som självskadebeteende. De här problemen är någonting som går att bli av med om man får lite hjälp på vägen. Jag tycker du är väldigt modig som vågat skriva in och berätta om dina känslor, det är inte en lätt sak att göra. Det visar också på att du vill må bra igen vilket är otroligt värdefullt och viktigt för att kunna må bättre. Ibland känns det som känslorna man har alltid kommer finnas där men det kan bli bättre, det lovar jag!

Vilken bra vän du verkar ha, A. Det är inte alla som har en så nära vänskap med någon! Det är någonting väldigt fint.

Du får gärna fortsätta prata med någon av oss, antingen genom att skicka in en till fråga eller chatta med oss på Skype, Facebook eller Kik. På www.natvandrare.fryshuset.se kan du se när vi är inne under veckorna. Jag heter Viktoria Hugosson Fryshuset på Facebook och viktoria.hugosson.fryshuset på Skype.

Ta hand om dig och kom ihåg att du är värd så otroligt mycket!

Varma kramar Viktoria