Tjena! Jag har ett problem! Jag är väldigt energilös, orkar inte umgås med kompisar, knappt familj. Jag har varit mobbad och höll mig hemma hela barndomen, kolla endast på tv och åt. Blev tvingad på olika sporter, men blev rädd för det var läskig och arg på att nån skulle bestämma vad jag skulle göra. När jag väl umgås med folk så är jag väldigt tråkig , jag skrattar nästan aldrig åt deras skämt, de skrattar med mig när jag säger något jag ”tycker” .. Jag tror folk ser mig som väldigt annorlunda … Jag kan börja hata någon på en sekund, bara för jag stör mig på en sak/rösten exempelvis! Jag känner mig jätte konstig .. Alla festar och umgås med kompisar , men jag vill bara vara med djuren. Då behöver man inte vara på sin vakt, inte tänka och man känner hur de mår… En människa är så krånglig , ljuger och skriker när de pratar… Jag orkar inte med dom… Många är rädda för mig också för att jag ser Arg ut, men jag kan inte hjälpa det .. Har mörka ögon, mörkt hår och svarta kläder. Men det speglar mina känslor bäst och är också mina arbetskläder !:( vill inte leva mer … Känner mig utanför samhället … Till och med mina föräldrar märker att jag är annorlunda … Bör man ta den enkla vägen … Vill inte ha psykhjälp

---

SVAR

Hej!

Att du har självmordstankar är väldigt allvarligt och måste pratas med någon vuxen om. De tankarna är inget man ska hålla inom sig, vilket bara förvärrar allt. Din beskrivning på dina problem låter lite som symtom ifrån asperger. Man har ofta svårt med kontakten med andra människor, ofta svårt att förstå sig på dem och deras känslor. Man kan bli ganska lätt irriterad, tex bara för att en person säger något som man stör sig på. Det är även ofta så att man tänker annorlunda, man tänker utanför boxen, tar inte den enklaste lösningen. Det måste ju såklart en läkare göra en undersökning och bedömning på, innan man kan konstatera någon diagnos.

Vad är du rädd för kring att få psykisk hjälp? Eftersom du skriver hit till mig, så har du ju någon slags känsla av att du vill ha hjälp/stöd. Vad tror du det är du behöver? Känns det som att hjärnan aldrig får villa, för att du har mycket tankar?

Självmord är absolut inte någon lösning, det finns hjälp att få i samhället, även fast det kan vara klurigt ibland att faktiskt bevisa att man behöver den sorts hjälpen. Jag tycker du borde ta kontakt med ungdomsmottagningen eller vårdcentralen som kan erbjuda dig stöd.

Hör gärna av dig igen och ge gärna feedback.