Hej! Jag har nu haft ångest i över en månad över något som hände när jag var barn. Jag hade sexuella lekar med min storebror som är 3 år äldre. jag vet inte exakt när lekarna började eller slutade men jag skulle gissa att de började vid 5-8års åldern. Vi hade aldrig sexuella lekar när i puberteten. Men i alla fall jag har jättestor ångest över det här, jag hade sexuella lekar med andra kompisar och kusiner också med det har jag ingen ångest över. Det är just med min bror. Det känns FEL! incest typ. fast vi bara var barn och inte fattade va vi höll på med. Vet attt vi såg mycket på tv i mamma och pappas rum om kvällarna, och kan tänka mig att vi fick inspiration från det, att vi såg vuxna hålla på på tv och ville testa vi också. Vi kunde ligga nakna eller med kläderna på varandra och ”leka ha sex”. Båda var med på det och det var inget jag hade ångest över när det hände.Jag minns att min bror hade stånd någongång när vi lekte och blev orolig att han varit inne i mig, men jag frågade honom och han var 110% säker att han aldrig varit inne i mig. Kommer ihåg att en gång, att jag bad min bror att ge mig massage. Efter ett tag så bad han mig att ställa mig på alla fyra, så började han ”jucka” mot mig samtidigt som han gav mig massage. Det är enda gången jag minns att jag kände att det var fel, och jag avbröt massagen. Min kontakt med min bror är bra. Jag har aldrig tänk speciellt på det här förut eller haft ångest. Det kom från en klarblå himmel och nu vägrar det släppa. jag har skrivit till min mamma och min bror om det här och båda två säger åt mig att det inte är något att ha ångest över, men jag förstår inte varför inte min hjärna släpper det. Skulle bli så himla glad om du ville svara och ge mig lite peppande ord. Jag behöver verkligen det. Tack på förhand

---

SVAR

Hej,

Du är inte ensam om att under barndomen ha experimenterat sexuellt med vänner eller syskon, utan det är ett vanligt sätt att utforska sin sexualitet på. Barn är nyfikna av sig och får - precis som du själv skriver - ta del av vuxnas uttryck via film eller tv, vilket kan göra att det testar detta själva. Därför tycker jag att vi vuxna bör bli bättre på att prata om sexuella känslor med barn, för att de ska bli mer medvetna över hur dessa kan te sig och hur de ska hantera dom. Det låter som tur var inte som att du känt dig tvingad till att leka sexuella lekar med din bror, men det är ändå viktigt att man lär barn säga nej och respektera ett nej. 

Det är positivt att du kunnat prata med din mamma och bror om detta, och jag håller med dom om att det inte är något att ha ångest över. Jag förstår ändå dina känslor, då det finns mycket skam i samhället kopplat till barns sexuella utforskande, framförallt mellan syskon. 

Mår du dåligt över detta och har svårt att släppa det, rekommenderar jag att du tar dig till t ex ungdomsmottagningen (http://www.umo.se/Att-ta-hjalp/Ungdomsmottagning/Hitta-din-mottagning/) där du kan få prata med någon om händelsen och försöka bearbeta den. Kanske ytterligare en professionell persons utlåtande kan dämpa din ångest.

Mvh Ingrid.