Hej! Jag undrar hur kristendomen påverkar en tonårings vardagsliv?

---

SVAR

Hej!

Ja, du det kan man fråga sig.  Egentligen är det flera frågor. 

  Hur påverkar kristendomen (som fenomen, idésystem, eller vad man skall kalla det) hela vårt samhälle och de värderingar vi gemensamt betraktar som helt självklara (människors lika värde, omsorg om den som är svag mm)?  Det kan man hålla en hel föreläsning om.  Hela den västerländska civilisationen går i stor utsträckning tillbaka på kristna tankar och värderingar. Kristendomen har format vår kultur, vårt sätt att tänka och resonera.

Men du kanske undrar vad kristendomen har för konkret och praktiskt budskap till den enskilde tonåringen i Sverige idag?  Vad kan en kristen tro betyda för just den här personen?

Också det kan vara väldigt olika för olika personer.  Egentligen skulle du fråga ungdomar som själva kallar sig kristna vad det innebär för just dem.  Och kanske spelar det inte heller så stor roll om man är 15 eller 50, eller tom 85, en personlig kristen tro påverkar den enskilda människan på en rad olika plan.  Och de svar du skulle få varierar nog en hel del. 

Men jag kan ju försöka fundera lite:  

Jag har också varit tonåring, och mina tankar var inte så annorlunda mot vad de är idag, när jag är 54.  För mig handlar den kristna tron om ett hopp att det finns någon eller något som är större och klokare än vi människor.  Någon som älskar oss och bryr sig om oss vad vi än gör, vem vi än är.  Någon som förstår allt det där obegripliga och svåra i livet som jag inte fattar.  Någon som faktiskt kan begripa hur det här med evighet och oändlighet fungerar. Någon som faktiskt vet att jag menade rätt och gott, fast det blev så fel och konstigt.

Jag tror att vi människor inte är "tillvarons sista utpost", och jag tycker att det är rätt skönt att inte alltid behöva vara störst och bäst och klara allt. Centralt i den kristna tron är den allt överskuggande kärleken, att vi är älskade, önskade och behövda precis som vi är med alla våra misslyckanden och svagheter, likaväl som våra resurser  och styrkor. Att denna någon, som jag väljer att kalla Gud, vill att jag (och alla andra) skall finnas, och har en mening och en plan med våra liv, även då jag inte förstår någonting alls av det. Det ger en trygghet i själva tillvaron som annars kanske inte är så självklar.  I Guds kärlek ingår också nåden, något så ovanligt som att man får något gratis, (gratia= nåd på latin), utan att man har gjort något för att förtjäna det.  Dvs vi måste inte bete oss på det ena eller andra sättet för att Gud skall älska oss och vilja ta hand om oss.  Vi får det gratis!

Och jag tänker att om man kan tro på detta så kommer det att påverka en på ett ganska genomgripande sätt.  När man känner sig älskad har man lättare att älska.  Om man själv inte måste förtjäna godhet och omsorg, kanske man på sikt börjar visa kärlek och omsorg mot sina medmänniskor också. När man inte måste veta och kunna allt, har man lättare att ha förståelse för att andra människor inte heller är perfekta maskiner som gör allt utan att någonsin misslyckas. Och i bästa fall sprider sig kärleken som ringar på vattnet, vi beter oss bättre mot varandra och vår värld och jorden blir en bättre plats att leva på för oss alla. 

Sedan kan naturligtvis sätten att visa vår kärlek på se olika ut.  Någon lyssnar på en ledsen kompis, en annan skottar snö åt mormor.  En tredje skickar pengar till Filippinerna för att hjälpa dem som förlorat allt i orkanen, En fjärde skriver vacker musik som får andra människor att må bättre, en femte kör bussen lugnt och tryggt så att alla kommer säkra till skolan och jobbet, osv, osv, osv.  Vi kan låta den kärlek vi får ta emot från Gud gå vidare på så många olika sätt och i så många olika former så det är bara fantasin som sätter gränser.  Hur visar du din kärlek?

Allt gott!

Karin