user-image
Okänd
Tjej ,16 år

Hej! Jag har ingen vän. De enda jag har är klasskompisarna, men dom ”måste” ju vara med mig och jag med dom. Vi gör aldrig något efter skolan, vi kan prata men det är det att jag inte har någon sån man åker hem till! Det konstiga är att jag inte ens vill åka hem till någon. Jag bor på landet och efter skolan vill jag hem och vila, sen träffa kompisar .. Men eftersom jag bor långt bort så kommer jag aldrig hem förrens 5 -8 på kvällen … Jag har pga denna trötthet, ensamhet och stress fått ätstörning och massa andra psykiska och fysiska problem.. Jag känner mig djupt deprimerad och ingen förstår … Jag har också lite svårt med det sociala. Jag kan va pratig , sen helt plötsligt tyst , sen pratig .. Jag brukar prata i början och bli tystare under dagen tills jag inte säger något. Varför gör jag så? Jag är inte blyg … Det är som min min inte vill. Jag har alltid varit utan vänner .. Vännerna jag hade när jag var liten har blivit ”speciella nu” och min bästisar varar knappt ett år.. Jag fick min första vän i 6:an förutom dom från barndomen, men de var liksom föräldrarna som hjälpte mig med dom kompisarna … Vill fan inte leva om jag skall vara så ensam utan en enda vän som man kan lita på. Jag har svårt med tal och har alltid varit en tjej med ”kort stubin” mina kompisar fattar inget , när jag genom hela livet gått från glad och blev sedan sur! Asså det är jätte svårt att förklara , men detta påverkar mig enormt , även mina svårigheter i skolan… Jag blir bara mer och mer deprimerad, har vart hos psykologer och liknande men det hjälper inte … Har varit mobbad med .. Det sitter i mig och gör det ännu svårare att lita på folk. Hatar samt att prata i grupper då min röst är låg och mörk så jag måste anstränga mig för att ens kunna höras ! Hjälp vad skall jag göra


SVAR

Hej!

Dina upplevelser är du långt ifrån ensam om att känna. Ensamhet är vanligare än man kan tro och att känna att man inte riktigt passar in. Eftersom du både har ätstörningar och är deprimerad är dina problem allvarliga och måste sökas hjälp för. Det går att vända sig till skolkuratorn, ungdomsmottagningen, bup. Det finns en del diagnoser som gör att man har svårt med kontakten med andra människor, kanske det är värt att kolla om det är något sådant?

Jag är nyfiken på varför du upplever att den hjälp du hittills fått inte hjälpt? Hur har dem hjälpt dig och vad har känts fel? Det är många som upplever att den hjälp man får av tex en psykolog inte hjälper, vilket kan bero på att alla psykologer jobbar på olika sätt. Det krävs även en bra personkemi, att man funkar tillsammans och att psykologen är någon som tar det du säger på allvar och låter dig prata. Det kan vara så att man måste testa ett antal olika psykologer, innan det känns att man hittat rätt.

Det låter som att du behöver jobba på att förbättra självkänslan. Det kan man göra på massa olika sätt, men att läsa självhjälpsböcker är ett utav sätten. Att din skolgång försämras pga dina problem är något skolan har ansvar för att hjälpa dig med i form av extra stöd i undervisningen. Det tycker jag du ska nämna för dina lärare eller annan personal i skolan, att du behöver stöd i ämnena. 

Du behöver ju verkligen komma ut och göra aktiviteter efter skolan, som gör att livet känns mer roligt och meningsfullt. Gå in på din kommuns hemsida och sök lite om det finns fritidsgårdar, sporter och andra verksamheter som du kan börja i. Kanske du gillar att måla så finns det säkert någon målarkurs, eller du kanske gillar att dansa så finns det nog någon förening för det också. Något som många gillar är ju att rida. Ett annat sätt att hitta nya kontakter på är ju också via internet, det finns ju många sidor där man lär känna nya människor på. Det är ju även lättare att våga vara sig själv på nätet. Många av mina egna vänner, som jag umgås med, har jag hittat på nätet.

Din mobbning har ju såklart påverkat tilliten till andra människor och att du känner att du inte kan göra din röst hörd, speciellt i grupper. Men det går att bryta den, har man viljan till att förändra så kommer man även klara det. Jag märker ju att du har viljan med tanke på det du skriver. 

Du kan även ta kontakt med socialtjänsten och fråga om du kan få en kontaktperson, en vuxen kompis som du gör aktiviteter med. Det kan göra att du både kommer ut ifrån hemmet och att du hittar någon aktivitet som du aldrig testat förut. För jag tror nämligen att nyckeln till att få det bättre för dig är att faktiskt aktivera dig mer efter skolan. 

Du får gärna höra av dig igen och berätta hur det går eller bolla lite tankar med mig.


Visningar : 1608