Hej,
jag tycker att man ska fortsätta vara en vän och vid hennes sida, när någon berättar en sån här sak. Sakta men säkert försöka komma fram till hur hon skulle kunna bli hjälpt och vad du kan göra. Det kanske tagit lång tid för henne att våga berätta för dig, så försök att inte få panik, även om jag förstår att du är orolig. Det är ett jättebra första steg om hon vågat säga något till dig och det visar på hopp om hela situationen. Vill du ha mer hjälp och stöd om det uppkommer fler frågor under tiden får du gärna maila mig, annesofie@foreningentilia.se. Vilken fin vän du är som bryr dig så! Kram/Annso
Visningar : 284