Jag är en dotter till en våldtäktsman…. Min pappa våldtog min halvsyster (som jag inte längre har kontakt med) när hon var 4 år gammal. Nu under tonåren har detta kommit fram och min pappa sitter i fängelse. Många nätter drömmer jag mardrömmar om att det är mig han våldtar och jag vaknar med panikångest och gråter hejdlöst i en timma. Mitt hat till denna människa är så djup att det skadar mig psykiskt. Jag klandrar mig själv för att va den enda anledning till att min mamma stannat med honom pga att jag blev till och önskar att jag inte hade blivit det. Jag har gått till dussintals av psykologer men inget tycks hjälpa mig. Snälla vad ska jag ta mig till…

---

SVAR

Hej,

tack för din fråga. Förstår att det här är något som etsat dig fast och att det fortfarande påverkar dig. Jag blir illa berörd bara av att läsa det du skriver om. Däremot tror jag att allt går att lära sig hantera och jag tror att du kommer kunna få ett bra liv fritt från mardrömmar. Jag skulle vilja veta lite mer om vad för typ av psykologer du har träffat. Har ni bara "rotat" bakåt eller har du provat någon form av lösningsfokuserat terapi, som KBT, för att kunna komma framåt? Annars skulle det vara mitt råd, plus att jag tror att du nånstans måste göra ett val. Att välja att sluta klandra dig själv. Nu är det som det är, även om det är väldigt oförståeligt hur din pappa har kunnat göra såhär. Men hur man än vänder och vrider på det går det inte att ändra faktumet att det har hänt. Däremot går det att ändra hur du tänker om det som har hänt. Jag förstår att det är lättare sagt än gjort, men jag tror att det är din väg ut ur panikångesten och mardrömmarna. Hör av dig igen om jag kan svara på något mer! Stor kram/Annso