Hej, förra sommaren träffade jag en kille när jag och min familj var i Grekland, vi träffades dock bara 3 ggr men båda föll för varandra. Jag åkte sedan hem och vi fortsatte ha kontakt på Facebook. Pga av våra åldrar har vi bestämt oss för att inte förklara ett långdistansförhållande eftersom det skulle varit så pass svårt. Men vi har snackat nästan varje dag sen jag kom hem och situationen börjar bli jobbig. Dom få dagarna vi inte snackar känns det typ ”tomt”. Vi pratar om att ses nästa sommar eftersom jag ska tillbaka till Grekland men känslan att behöva åka hem igen efter det känns extremt deprimerande. Jag är 15 och han är 16, han är min första kärlek och helt ärligt vet jag inte vad jag hade gjort utan honom just nu. Men är det värt det? Är det värt att gå runt och sakna en människa och va så ledsen så mycket även om han gör en så sjukt lycklig? Är det värt att fortsätta försöka?

---

SVAR

Hej!

Grattis till att ha träffat en fin kille du tycker om! Jag tycker man ska kämpa för saker som gör en lycklig och det verkar ju han göra. Men för att göra det så lätt som möjligt för er båda: försök så gott det går att ta det för vad det är. Var glad för de stunder ni pratar, att ni båda tycker om varandra och att ni håller på att lära känna varandra nu. Det går fort till sommaren och om ni ses igen, kanske den gången får avgöra om det är värt det. Jag tror alltid att allt går att lösa. Tiden kanske får utvisa om det kommer att gå, men att ni båda försöker njuta av det ni har. Hoppas detta svaret kan hjälpa lite. Kram på dig! /Annso