Av någon anledning har mina kompisar, en efter en, bara knoppat av… de enda gångerna det duger att umgås med mig är när det är något speciellt som händer, som en fotbollsmatch, en stor fest etc.. och då känner jag mig bara utnyttjad. Det talas (ofta på fyllan, men även annars) om hur länge sen det var vi sågs, med det ligger ingen som helst jävla substans bakom detta prat utan det är bara tomma ord… min vardag är.. ensam… jag sitter ensam i mitt rum och försöker göra livet så drägligt som möjligt. Visst, jag är ute och tränar, festar och gör andra grejer bland folk också, så för en stund kanske jag skaffar mig en ytlig bekantskap.. men sen..när vardagen kommer krypandes tillbaka är jag ensam igen. Det spelar ingen roll och jag försöker socialisera med folk, smsa folk och så, det känns bara som att det är på låtsas, att dom svarar mig bara för att dom gjort de tidigare. Just nu känns det som att jag för evigt kommer sitta fast i mitt rum med min dator, min xbox och min tv mina föräldrar har accepterat att jag är ensam, och när dom frågar varför jag inte umgås med mina gamla kompisar, klasskamrater osv efter skolan och helger har jag svårt att hålla tillbaka sorgen.. ville bara skriva av mig lite

---

SVAR

Hej där,

bra att du skriver av dig lite till oss om det känns såhär. Om du känner dig utnyttjad av vissa kompisar, tycker jag du ska vara försiktig. Stå upp för dig själv och försök våga säg ifrån. Om du känner dig ensam och vill skriva av dig fler gånger, men med någon som svarar direkt, kika in hos oss på foreningentilia.se - för du är verkligen inte ensam! /Annso