Hej! Nu är det så att jag är ganska så säker på att jag lider av depression, även om jag så gärna vill förneka det. Jag har mått dåligt i ca 4 år nu, och jag vet inte hur jag skall börja må bättre, eller berätta för någon, jag skäms. Jag har gjort saker jag inte borde ha gjort, bara för att känna mig levande, men jag har misslyckats. Jag brukade övertänka allting, men jag blev så trött på det så att det bara finns ett skal kvar av mig, jag är så tom, så tom, utan känslor, inte någonting. Jag är inte intresserad av någonting och vill inte göra något heller för den delen, jag har börjat stänga ute folk, inget jag vill. Det har bara blivit så, jag är så fångad inne i min egen ”bubbla”. Visst brukar jag le när man ser mig, men det är bara en mask, en mask jag inte kan ta av. Jag kan inte säga till någon hur jag mår. Så jag skriver ner mina känslor och bekymmer varje dag, men varje månad slänger jag allt jag skrivit ner, för jag vill inte se hurdan jag blivit. Jag vill inte vara så. Jag vill inte vara jag. Jag ser ingen mening till att leva överhuvudtaget. Visst, jag har fina vänner och en fin familj. Men varje morgon är det så tungt att stiga upp, fortsätta andas, se samma saker som händer varje dag. Jag vill bara sjunka ner genom marken, försvinna. Jag har blivit denna blyga person som är så svår att få kontakt med, jag varken vågar/vill göra något, Men jag inser att jag inte kan fortsätta så här. Samtidigt som det känns så omöjligt att öppna min mun och låta mina känslor tala. Men jag frågar dig, vad skall jag göra? Tacksam för svar!

---

SVAR

Hej,

kanske är det något som skulle bli bättre av att prata med någon, men om du har svårt med det får du gärna kika in hos oss på foreningentilia.se - vi är vana vid det du beskriver och kan hjälpa och vägleda. Om du vågar tycker jag också du ska försöka ta kontakt med en vårdcentral eller skolsyster, om du har en depression kan det vara bra att veta, eftersom det finns så mycket bra hjälp att få. /Annso