Hej härliga du.
Det låter som att du är lite vilsen i ditt identitetssökande, vilket är helt normalt – jag har själv varit där flera gånger. Du skriver att du är du, men ingen speciell. Jag förstår din känsla men försök att tänka att Du är speciell, att vara dig själv är den mest speciella personen du kan vara. Det finns bara en som dig. Du är unik. <3
Så tråkigt att höra att du blivit mobbad i flera år. Jag förstår att detta måste varit jättejobbigt för dig, men oroa dig inte för att du inte har så många kompisar. Nya människor kommer att komma in ditt liv när du minst anar det, vänner som du aldrig trodde du skulle träffa. Förra året, då jag var 23 år, mötte jag av en slump min i dag närmaste vän och faktum är att jag inte har kontakt med någon av dem jag gick på högstadiet med, idag har jag inget gemensamt med dem.
Om jag skall försöka ge dig lite råd till hur du kan hitta din identitet är det genom att försöka tänka över vad du tycker är roligt. Vad mår du bra av? När är du som gladast? Vad tycker du inte om? Vem står dig närmast? Försök att kartlägg dig själv, kanske på ett papper – ibland blir saker och ting tydligare i skrift. Då kommer du att se att du har åsikter och tankar som du identifierar dig med – precis dessa skapar vår identitet.
Och till sist, oroa dig inte. Låt det ta den tid det tar, även om du upplever att alla andra hittat sin roll. Det tar olika tid för oss alla, i perioder är vi vilsna, andra perioder har vi hittat hem. Du kommer hitta din roll, din plats och vem du är.
Njut av att vara 18, ta livet med storm och fundera inte så mycket (det önskar jag att jag inte gjort). Allt löser sig!
Kram,
Madeleine
Visningar : 529