Hej Susanna! Jag skulle behöva lite råd och pepp angående framtiden. Jag slutade gymnasiet för snart fyra år sedan, och tiden sedan dess har varit ganska ångestfylld i perioder. Under hela min uppväxt har jag känt stor press från min familj, särskilt min pappa, att prestera bra i skolan, och jag har alltid jämfört mig med mina syskon och kompisar och haft svårt för att tycka att jag duger om jag inte presterar lika bra eller bättre än andra. Detta har lett till fina betyg, men dålig självkänsla och stress. Jag har också känt stor press att göra ”rätt” utbildningsval utifrån omgivningens åsikter, vilket har resulterat i att jag påbörjat kurser som jag ”borde” gå, som jag inte trivts med och hoppat av, och därmed ytterligare sänkt min låga självkänsla och ökat skamkänslorna. Jag skäms över att jag inte tror på mig själv, att jag påbörjar saker jag inte slutför och att jag inte kommer någon vart i livet, att jag inte känner lust för någonting och får ångest när jag tänker på framtiden. Jag har en ryggsäck full med negativa känslor inför att välja väg och tvivlar på mitt eget omdöme. Nu vill jag verkligen komma någon vart med mitt liv och bli glad igen, istället för att känna att livet rinner iväg medan jag håller på och velar. Hur vet man vad man egentligen vill och hur får man tilltro till sig själv att genomföra det? Hur hanterar man omgivningens synpunkter, både de inbillade och de faktiska?

---

SVAR

Hej!

Tack för din fråga!

Jag kan känna din frustration när jag läser ditt mail. Negativ frustration är inte bra och leder dig sällan fram till något positivt. När man befinner sig i överväldigande känslor utav stress och ångest kan det vara svårt att se något annat än det svåra och det som man faktiskt inte vill ha i sitt liv. Man ältar ofta det som man vill slippa och på det viset växer det till sig så att det övertar hela ens värld. Mitt främsta råd är: se till att få perspektiv på allt. Ta ett steg tillbaka och se på ditt problem som om du såg det på en bioduk. Du sitter i salongen och ser på dig själv i en film om ditt eget liv. När du ser dig själv, distansera dig från känslorna. Du ser vad som händer men det berör dig inte. Vad hade du sagt till den personen som befann sig i filmen? Hade du sagt: ta på dig alla krav, försök att göra alla till lags och glöm bort vad du själv vill åstadkomma med ditt liv. Det viktiga är inte att du är lycklig och tillfreds, utan att alla runtomkring dig känner att du gör vad som gör dem tillfreds. Eller? 

Vad gör dig lycklig? Du har låtit allas krav på dig paralysera dig och du har fastnat i ingenmansland utav stress och press. Du är värd mkt mer än att behöva känna de negativa känslorna varje dag. 

Hur vill du att ditt liv ska se ut? När du är 80 år och ser tillbaka på ditt liv. Hur vill du att det ska sett ut? Vad skulle du säga till dig själv utifrån 80 år utav visdom? 

Vad skulle ditt liv behöva innehålla för att du skulle känna dig lycklig och motiverad? Vad behöver du för att du ska känna dig positiv gällande din framtid? 

Börja där och våga sedan efter det agera på dina beslut! Var modig!

//Susanna