Hej! Jag är en tjej som haft det ganska så jobbigt ett tag nu. Och jag hoppas att du kan ta dig tid att läsa det här. För det första så har jag en ”vän” som jag verkligen vill bli av med! Jag har märkt att hon tar mer energi ifrån mig än vad hon ger tbx och jag tycker verkligen inte om hennes personlighet. Jag visste det från början men ändå så valde jag att hänga med henne för att jag knappt har några vänner..:( jag borde fan aldrig ha börjat nånting med henne men människor gör väl misstag ibland, ellerhur? Iallafall så vill jag inte längre hänga med henne men jag vet inte hur jag ska säga.. Jag är rädd för att jag ska såra henne. :( hur ska jag göra? Sedan så har jag ett annat problem, mina föräldrar ska skilja sig och jag vet inte vem jag ska bo med. Det här känns bara jätte konstig.. De sa att jag kunde bo hos pappa ena veckan, hos mamma andra veckan osv. Men jag kan inte föreställa mig att bo med nån av dem! Jag har blivit skit less på båda!! För det första så har jag en jätte dålig relation med pappa då jag knappt växlar ett ord med honom längre nu pga att han förvirrar mig skit mkt! Förra året så bråkade mina föräldrar jätte mkt och jag har fått se hans verkligen värsta sidor!! Men nu efter årsskiftet så har dem slutat bråka och nu försöker han vara snäll, han har börjat laga mat (han har typ aldrig gjort det förr), han låtsas som om allting var helt okej.. Men det är det inte för mig! Har tröttnat på honom, snackar inte med han. Sedan så finns ju mamma med, älskar hon egentligen, har en sådär bra relation(inte perfekt) med henne. Men det som stör mig är att hon dricker för mkt!! Jag har funderat över om hon e alkis men hon sköter ju jobbet bra osv, det e inte så att hon använder våld elr så när hon e full. Men det finns ingenting som jag hatar mer än ner jag ser att hon är full och dricker mer o mer o mer… ! Det gör skitont i hjärtat att se på det!:'( Det e nog drf hon har så hög blodtryck.. Jag oroar mig som fan för det. Men hon säger att hon ska göra nåt åt det när de ska flytta isär.. Jag har verkligen mått dåligt länge nu, FÖR länge. Jag känner mig ensam och oälskad.. Jag vill bara ha någon som förstår mig och som kan stötta mig o lyssna på mig.. Jag har inga riktiga vänner, inte såna som man kan lita på till 100 o som man kan berätta allt för. Jag har verkligen ingen att prata med om mina problem. Det gör mig sjukt deprimerad! Jag har väl haft kontakt med kuratorn men har aldrig vågat berätta då jag inte såg det som ngt större problem men nu har det gått för långt. Jag orkar inte så här längre! Jag vill alltid ringa honom men sen slutar det med att jag inte vågar då jag tror att jag bara stör honom när han har möten osv. Ooh det här känns bara förjävligt! :( Men jag försöker kämpa på så länge jag kan! Tack för att du tog dig tid att läsa detta, det betyder mkt! Är jätte tacksam för svar. Mvh less tonårstjej

---

SVAR

Hej!

Tack för ditt meddelande.

Du verkar ha mycket just nu att fundera över. Både hemma och med "vännerna".

Självklart reagerar jag på din mammas drickande. Det är ju det jag jobbar med. Ofta är det så att ungdomarna som har en förälder som dricker för mycket känner sig förvirrade. Ofta tvivlar de, och tänker att de nog överdriver. Min erfarenhet är dock att när det kommer till kritan är det snarare tvärtom. Känslor av oro, rädsla, besvikelse och otillräcklighet är vanliga.

Om du vill prata mer om just detta med mammas drickande kan du alltid ringa hit. Du stör inte! Vi finns till för er. 087146216 Alla som svarar här kan mycket om detta. Det finns personer i nästan alla stora städer som kan mycket om detta som du kan vända dig till. Man kan även chatta med mig via skype. Lägg till ulf.zetterman1 och vi kan prata mer om detta där när det passar.

Som om inte detta var nog ska dina föräldrar skiljas. Bara det i sig är ju extremt påfrestande för barn. Och som du sa...vuxnas värsta sidor brukar visa sig i de här lägena.

Jag tycker att du ska KRÄVA tid hos kuratorn. Gå dit minst en gång i veckan. Du behöver det nu. Deras jobb är att möta dig. Du ska inte behöva känna att du stör.

Den tredje saken du tar upp är detta med "kompisen" eller "vännen" som du är trött på.

Det förefaller vara ditt minsta problem just nu. Du behöver personer som kan vara ett stöd för dig nu. Har du någon aktivitet, fritidsaktivitet som du sysslar med? Om inte kanske det kan vara bra nu att hitta meningsfull aktivitet där du trivs och får tänka på bara dig. Vem vet där kan du hitta nya bra vänner.

 

Som sagt. Bor du i Sthlm är du välkommen hit. www.erstavandpunkten.se Kostar inget och du kan ringa.

Bra att du ber om hjälp i din tuffa situation.

Ersta Uffe