Hej, Jag blir utfryst av mina ”kompisar” i skolan. Varje dag går jag ensam i korridoren och bakom mina ”kompisar”, ingen riktigt pratar med mig, eller för den diskussion med mig. Jag har snackat med skolsystern om det men det finns inte riktigt något man kan göra åt saken. Så jag funderar att byta skolan till 9:an, men det är inte direkt bra med betygen och allt. Jag vet inte vad jag ska göra! Ska jag stå ut att vara ensam i skolan och på fritiden hela 9:an? Eller ska jag ta risken och byta till en skola i 9:an?

---

SVAR

Hej!

Ditt problem är väldigt vanligt, ensamhet och utanförskap är något som finns på varenda skola mer eller mindre. Du berättar tydligt hur du känner dig som en svans när du går bakom de andra i klassen och är som ett tredje hjul, det är också en vanlig känsla. Det är inte ditt fel till att det blivit såhär, det handlar nog mer om att ni inte har så mycket gemensamt eller att de har svårt att acceptera att fler får vara med. För du nämner ingenting om att du blir kränkt av dem?

Jag antar att det du menar med kompisar är alla de som går i din klass. Det finns saker man kan göra, vuxna har ansvaret i att se till så att alla elever känner sig sedda och trygga i skolan. Däremot finns det ju ingen som kan tvinga någon att vara med. Men man kan jobba mer med allas lika värde och att alla har rättigheter att få vara en del av gemenskapen med andra. Det har skolan ansvar i att de måste ta tag i.

Jag tycker du ska försöka hitta någon lärare eller annan vuxen som du känner lite förtroende för. Så de vet om detta problemet mer och så de faktiskt kan prata med klassen om att ingen ska behöva känna sig utfrusen eller osynlig. 

När man blir utanför under längre period gör det att självkänslan försämras. Det är sin egen syn på sig själv som blir till mer negativ bild och man nedvärderar sig själv. Detta gör att problemet blir mer komplicerat, men det går att lösa. Du nämner om att det är en risk att börja i en ny skola. Det kan både vara en risk och vara positivt. Det är en ren chansning man gör. Jag är mer positiv till att lösa problemet på din nuvarande skola, istället för att i värsta fall bara förflytta problemet. 

Har du funderat någon gång på att gå regelbundet på samtal för att få stöd av en kurator eller annan? Dessa samtal kan göra att du stärker dig själv och hittar motivation. Det är även viktigt att ha någon vuxen att ventilera sina tankar med. Jag tycker du ska testa att gå på dessa samtal fram till sommarlovet, för att sen börja fundera på om du ska byta skola till hösten. Under dessa samtal har du även chansen att stärka dig själv.

Självklart ska du inte behöva stå ut med utanförskapet i ett helt år till. Som jag sa förut, du har rättigheter att känna dig trygg i skolan och har rätt att känna dig en del av gemenskapen. 

Förstod jag dig rätt att du inte har kompisar på fritiden heller? Vad gör du på fritiden då, sitter du mycket hemma framför datorn eller går du i någon sport/aktivitet för att träffa andra i din ålder? Klubbar, föreningar eller sporter brukar vara ett bra sätt att både stärka sin självkänsla, sitt självförtroende och att träffa andra i sin ålder med samma intressen. Internet är också ett bra verktyg för att hitta nya vänner på, där man lär känna personen på ett annat sätt än om man skulle umgås. Det brukar vara lättare att ta kontakt med nya på internet än öga mot öga.

Jag är lite nyfiken på hur mycket dina föräldrar vet om denna utanförskap du känner. Vet dom om något överhuvudtaget? Om inte, så tycker jag du ska försöka berätta det, så du kan få stöd ifrån dom. Vågar du inte säga något öga mot öga, så skriv ett brev/mail till dom och förklara din situation och tankar. De kan även tjata på skolan att skolan måste agera och göra något åt detta.

Hör gärna av dig igen till mig om du behöver. Kämpa på, det kommer alltid en belöning/ljus framöver.