Jag vet inte vad det är med mig egentligen. det känns som om jag inte hinner med något i skolan, hemma eller någonstans, jag har en känsla av tomhet. jag är rädd för folk och vågar knappt gå förbi någon i skolan utan att 1000 negativa tankar ska snurra runt i mitt huvud. jag tänker alltid negativt och jag tror inte ens jag vill leva längre. det har ungefär varit såhär i ett och ett halvt år nu, har pratat med kuratorer, jag har haft ett självskadebeteende, jag kan inte ens säga att jag är deprimerad än för att jag blivit diagnoserad. vad är fel med mig, jag klarar inte av alla tankar som dränker mig.

---

SVAR

Hej,

det är inget fel på dig. Att känna så här är lätt hänt. Det är mycket man ska orka, hinna och klara av och ibland blir stressen för stor. Du ska verkligen inte behöva ha det så här, så försök ta hjälp av någon i din närhet som kan avlasta dig. Om du känner en tomhet, försök kolla upp det hos skolsköterskan. Vill du kan du komma in och prata med oss på foreningentilia.se där det finns många som gått igenom samma sak som du och som kan stötta och peppa. Du är inte ensam i det här. Kram på dig! /Annso