Jag vågar inte gå till skolan. Jag blev misshandlad pga att min bästa vän ljög för en annan äldre kille… har inte varit där på flera veckor och ingen värkar bry sig häller. Jag har bara en vän på skolan också… det är det värsta jag vet att fara till skolan på morgonen… Jag vågar inte ens ha vilka kläder jag vill där. Jag har känt en del av dessa saker länge och jag fyllde nydligt år och jag kan inte le då jag bli glad eller skratta vid folk… allt för att jag alltid har varit otrygg i skolan och rädd för vad andra ska tycka och oftast tror jag att dom flesta tycker att jag är konstig, så jag skäms om någon pratar med mig osv… kan ledsen länge på kvällarna då jag tänker på att jag inte har nån vän som bryr sig om att höra av sig. Isak och jag umgås nästan aldrig. Jag klarar allt då jag har min katt… känns som katten är den ända som bryr sig. Hurvida så kan ju katten inte det men så känns det.. och vad f*n ska jag göra för att kunna våga gå till skolan och vara trygg med mig själv bland folk och få vänner?

---

SVAR

Hej!

Du berättar att du blivit misshandlad och det är riktigt allvarligt. Du berättar även hur ensam du känner dig, vilket jag förstår med tanke på hur lite folk du umgås med. Du har rättigheter att känna dig trygg, sedd och bli bemött bra i skolan. Skolan har skyldigheter att göra så att dessa saker uppfylls.

Du nämner ingenting om det är någon vuxen som vet om denna misshandel eller din ensamhet. Det är mycket viktigt att någon vuxen får veta detta, annars är det svårt att lösa det. Lärare och fram för allt rektor har ansvaret i att utreda denna misshandel som sket. Försök hitta någon vuxen som du tror skulle kunna vara vettig, det kan vara vaktmästaren, en lärare, kurator eller annan. Du ska absolut inte gå och bära detta inom dig för sig själv. Det är heller inte ditt fel till att det blivit såhär. 

Du berättar att du stannat hemma ifrån skolan ett tag. Det kan vara en nödlösning ett tag, men eftersom du redan varit hemma i några veckor nu, så funkar det inte att hålla dig hemma heller. Hur mycket vet dina föräldrar om detta? De måste ju veta någon eftersom du är hemma ifrån skolan så länge? Föräldrarna kan tjata på skolan om att de måste ta ansvar för denna utanförskap. Misshandeln måste även anmälas av skolan, det kan föräldrarna hjälpa med att se till så det görs.

Din ensamhet gör det ju såklart svårare att känna glädje och livslust. Men jag tycker du borde testa att hitta nya kontakter på internet, som du senare kanske kan träffa och umgås med. Internet kan vara en stor räddning för ensamma personer, eftersom det är dels lättare att hitta kontakter där, även lättare att våga prata där än öga mot öga och dessutom lär man känna personen innan man eventuellt träffas. 

Fritidssysselsättning är också en viktigt grej att försöka testa och hitta någon som passar. Man behöver inte tycka om sport, det kan vara helt andra grejer, tex scouterna, luftgevär, någon filmkurs, kanske du gillar att sjunga eller spela? 

Din självkänsla är något som går att förbättra också. Finns en del tips på nätet om det, man kan även läsa böcker av Mia Törnblom. Testa gärna att skriv en lista på positiva egenskaper som du har, tex bra på att lyssna, bra på att måla, laga mat, bra på att ta hand om din katt osv.. Listan sätter du senare upp på en plats som du ser varje dag och då blir påmind varje dag om dessa egenskaper. Du har positiva egenskaper, det gäller bara att hitta dom, det kan ta lite tid.

Det är aldrig ditt fel till att du blir behandlad såhär illa. Du ska kunna känna dig trygg i skolan. Du har rättigheter att se ut som du gör, ha vilka kläder du vill, känna dig trygg i skolan osv. Det viktiga är att du försöker hitta någon vuxen att prata med lite då och då.