Hej jag är en tjej som har många oklara saker för mig. jag mår psykiskt inte så bra men visar ofta på glädje fast jag håller på att hå sönder. har ingen riktig vän jag kan lita på i närheten / i skolan och jag är en social person så det är skit jobbigt. jag sa en dag till en av mina klasskompisar att jag mådde skit varpå hon svarade: det gör alla men du har det hyfsat bra i alla fall. inte ens då kunde man få lite stöd nä då var de bara tryck på att andra också mår dåligt. känns också som ingen lyssnar på mig, jag har ofta rätt svar på saker och säger dom, varpå mina klasskompisar säger nä aldrig det är fel. SEN HAR JAG RÄTT ÄNDÅ … så säger jag men snälla börja lita på mig, de säger att de skulle de aldrig göra och fnittrar vidare liksom. jag är inte otydlig jag passar bara verkligen inte in. alla är så tysta och försynta jag vill ha skoj och prat. varje dag när jag går till skolan blir jag bara ledsnare och ledsnare. orkar snart inte gå dit, ingen verkar ta till sig att jag mår skit för de andra går på fester ect medan jag inte ens blir bjuden. vad ska jag göra? två år av mitt liv har varit bra, det var när jag bytte skola. men sedan fick jag lov att byta tillbaka till gymnasiet pga lagar m.m. annars så har jag varit mobbad när jag var liten och alla retades och så. sedan nu fryser dom ut mig ( olika folk dock ) men det måste vara nått med den här kommunen :( är i alla fall inte glad, hjälp?

---

SVAR

Hej och tack för ditt mail!

Du skriver att det känns som att du håller på att gå sönder och att du inte känner att du har någon att prata med som du riktigt litar på. Det är jättetråkigt att höra att du har det så. Du skriver även att dina vänner inte lyssnar på dig fast du verkar komma med bra svar.

Du skriver också att du känner att du inte passar och inte blir bjuden då det är fester. Jag blir orolig för dig och tänker att det verkligen vore bra om du kunde prata med någon om detta. Om du inte känner att du kan lita på dina vänner så kanske det finns någon trygg vuxen du kan vända dig till? En förälder, en kurator på skolan eller ungdomsmottagningen, eller någon annan vuxen du känner att du kan prata med. Att gå runt och må dåligt och känna sig utanför är verkligen jobbigt, och så ska du inte behöva känna. Ibland kan det vara jätteskönt att prata med någon om hur man känner och mår, och få hjälp med att må bättre.

Hoppas verkligen att du kan prata med någon om detta och att du mår bättre snart!

Kram Caroline, praktikant på Nätvandrarna genom Amanda