Hej! Jag är så himla orolig för min vän. Hon äter aldrig och när jag försöker prata med henne så säger hon alltid att hon måste sova eller annan ursäkt. I skolan säger hon att hon alltid har ont i magen och ett flertal gånger har hon svimmat. Vad ska jag göra?

---

SVAR

Hej!

Jag förstår din oro över din vän. Att se någon man känner må dåligt, utan att veta hur man ska agera är ganska vanligt. Det viktigaste är att försöka skapa en så god relation mellan er som möjligt. Att dra många dåliga ursäkter är ett utav varningstecknen som man ska leta efter. Det låter ju som att din vän är inne i en ätstörning, där symtomen bland annat är att man kan svimma, ont i magen, alltid trött och att man har dåliga matvanor. Att hon inte äter något alls är ju väldigt oroväckande. Det är viktigt att hon får i sig något, kanske en frukt, några mackor/knäckebröd och att hon dricker. En del får ångest av att folk är i samma rum när man ska äta, så har ni möjlighet så sätt er lite mer avskiljt ifrån andra när ni ska äta. Kanske det är så att denna ätstörning har orsakats av att hon inte trivs i skolan, kanske är hon kränkt av andra? Värt att kolla upp.

Det är viktigt att din vän känner förtroende för dig. Det gäller att bevisa för henne hur mycket hon betyder för dig och för andra. Låt henne ta sin tid till att berätta, tvinga henne inte att berätta. När hon känner tillräckligt mycket förtroende för dig kommer hon antagligen att våga berätta. Det du kan göra just nu är mest att lyssna, visa kärlek till henne, ta dig tid för henne och fråga små saker lite försiktigt. Skäll aldrig någonsin på henne för att hon inte äter eller gör så som du önskar/vill. Det vinner varken du eller hon på och brukar oftast försämra förtroendet och skapar bara mer skuld för henne.  

När ni skapat en god relation behövs nästa steg, att ta hjälp/stöd av en vuxen i närheten. Dessa problem kräver att någon vuxen får veta det. Du kan erbjuda henne att följa med henne när det ska berättas. Små steg i taget krävs att du tar med henne, tex kan man börja med att fundera på vilken vuxen som är mest lämplig, sen kanske man kan skriva ett mail/brev till den personen och det kan du också hjälpa till med att skriva om hon vill det. Sen kan man försöka fixa ett gemensamt möte med personen, du och henne. 

Ätstörningar är något som brukar ta tid att bli fri ifrån. Ha tålamod för din vän och släpp aldrig hennes hand. Svek gör oftast ondare än själva sjukdomen. Jag tycker du visar på ett mod, en stark vilja av att hjälpa henne och det märks hur orolig du är för henne. Tänk om alla vore så omtänksamma, då skulle samhället se annorlunda ut. Kämpa på och hör gärna av dig igen om hur det går!