Hej!
Det är verkligen härligt att tycka så mycket om någon som du gör. Samtidigt är det ju precis så svårt som du beskriver. Man älskar någon så mycket att man blir livrädd för att förlora den. För det är väl det du är? Livrädd.
Det finns ett uttryck som säger att "varje gång man älskar någon ger man ödet en gisslan". Ju mer man älskar någon desto förskräckligare är det att tänka sig att man skulle förlora den. Det är helt normalt, och ja, har man gjort erfarenheter av förluster tidigare, som man inte riktigt haft möjlighet att ta sig igenom på ett tillräckligt bra sätt, blir man ju ännu räddare för att förlora den man älskar. På något sätt blir rädslan ett pris vi får betala för kärleken.
Samtidigt är det ju så här livet är. Osäkert. Och några riktigt säkra löften kan man aldrig få, man kan bara välja att lita på och hoppas på att det goda, att kärleken skall bestå. Kärleken till just den här personen som det nu handlar om. Förmågan att älska har vi människor kvar, den finns inneboende i oss, och kan väckas till liv i många av livets skiften.
Jag tror att om du kunde släppa lite av din rädsla, utan att släppa din kärlek skulle det bli mycket lättare för dig Jag tänker att om man faktiskt redan vid 14 års ålder varit kär vid 2 tillfällen kommer de att komma fler tllfällen mer möjlighetter att träffa någon igen at t vara tillsammmans med. Hela din tillvaro beror inte på just denna flicka, trots att ni har något väldigt fint tillsammans. Om du kan tänka lite så tror jag den där "krampaktiga rädslan " att förlora henne kan släppa lite , och ni kan vara rädda om och glädjas mer åt er kärlek! Lycka till!
Karin
Visningar : 294