Hej! Jag tror på Gud och därför vänder jag mig till dig eftersom du är diakon. Jag har haft en del nere-perioder och det har hjälpt att be. Varje dag läser jag Trosbekännelsen, Fader vår och Välsignelsen. Jag kommer i sommar vara konfirmandassistent under ett läger och även under en för- och återträff. Problemet är att jag ser fram emot detta så mycket att jag inte kan tänka på förra året då jag var konfirmand. Jag kan inte kolla på bilder ens för jag minns allt och det gör liksom ont när jag tänker på det. Jag tvingar mig att inte tänka på det men det gör ont så fort jag gör det. Det går inte att undvika det helt. Det var en så häftig upplevelse och det värker i mig när jag tänker på förra året. Jag längtar verkligen till sommaren för jag vill verkligen det här. Vill jag för mycket? Går det att vilja något såhär mycket? Den enda gången som det går att prata om förra året är när jag pratar med någon från det lägret utan att ha hjärnan inkopplad på känslor och tankar. Oftast funkar det när prästen och den andra vuxna ledaren och en kille som var konfaassistent åt mig och ska vara det med mig i år också är med för då pratar vi om hur vi ska göra i år. Fråga om du inte förstår – det är väldigt känsligt ämne och jag vet inte hur bra du förstod.

---

SVAR

Hej!

Jag förstår att konfirmationsundervisningen var en viktig tid i ditt iv och att många känslor och tankar väcktes. Kanske var det både positiva känslor och jobbiga, negativa känslor.  Så är det ju nästan alltid i livet: att det som berör oss mycket, väcker både glädje, hopp, rädsla och kanske sorg. Alla känslorna tillsammans- det kan nästan bli för mycket för att stå ut! Och nu skall du  på läger igen, men den här gången som ledare.  Du funderar nog på hur det skall bli; lika  men ändå olika? På vilket sätt?  Har du för höga förväntningar?  Kommer du bli besviken?

Jag tänker att vi hela tiden växer och upplever nya saker  hela tiden.  Att livet förändras , timme efter timme, dag efter dag, år efter år. Det vi har varit med om har hänt, det finns kvar i våra minnen, men kommer inte tillbaka, inte på precis samma sätt.  Det kan vara bättre, eller sämre eller helt enkelt annorlunda , men det blir aldrig exakt likadant.

Därför tänker jag det är bra om du kan tänka igenom vad du egentligen hoppas på inför sommaren. Det kommer  inte bli exakt som förra sommaren men det kan bli bra ändå. Gud kan vara närvarande och verka i våra liv på många olika sätt, och vi behöver egentligen bara vara öppna för vad hen erbjuder oss och försöka ta emot det utan för mycket förutfattade meningar om hur det skall  bli.  Då har Gud möjlighet att verka och vi ställer oss inte i vägen för hens avsikter genom att  vara för fastlåsta i hur allt egentligen borde vara.  Hoppas du får en bra sommar!  Allt gott!  Karin