Hej. Jag känner mig ledsen. För det va såhär. Förra året (2013) så började jag ny skola. blev genast vän då med 2 tjejer (vi kallar dom E och M. Båda va ganska kaxiga men inte direkt populära. Men de var roliga att vara med då jag osså är ganska pigg o glad. I alla fall sen vid sommaren så började i alla fall jag bråka med tjejerna och jag mådde jättedåligt. Jag gillar inte känslan över att bråka eller ha sårat folk, mina vänner kan bara säga ”Äsch skit i det, jag lever vidare” jag kan inte tänka så. Jag blir ledsen,mår illa och tänker på det 24/7. I alla fall. Jag blev ganska snabbt vän med M igen och vi höll oss vänner hela sommaren. Sen när hösten börja blev jag vän med E osså. Och höstterminen var så underbar. Vi var som De tre musketörerna. Jag var glad varje gång jag gick till skolan och vi umgicks på helgerna. Klart vi kunde bli sura på varandra men vi löste det. (vill bara påpeka att jag och E brukade prata mkt om typ depression eftersom hon hade blivit mkt mobbad förut och skar sig osv fortfarande, och jag hade osså mått dåligt över saker jag inte tänker ta upp här) jag sa osså saker till henne som jag aldrig berättat för ngn. Men sen när vårterminen började så var allting fucked up. E började umgås mkt mer med killar, började med att hon snacka med En kille i klassen om hur hon mådde och sen var hon bästis med alla killarna. Vilken gjorde att nu senaste tiden pratar vi nästan aldrig. Hon har helt dragit sig bort från mig. M som jag fortfarande är bästis med säger bara att hon vill inte umgås med oss för vi är typ tjejiga och jobbiga. Men E har jättemånga andra tjejvänner så det kändes verkligen eftersom vi har delat så mkt med varandra. Nu pratar vi inget alls. Men jag tror osså att detta är för jag är inte superpopulär. Och eftersom både E och M är det så är jag så rädd att M kommer lämna mig osså för då har jag ingen. M har massor av vänner hon träffar varje dag och på helgerna. Jag är dock elitryttare (tävlar på högnivå och är borta varje helg och kan inte umgås efter skolan) men poängen med all denna texten är att jag känner mig ensam. jag är rädd att M osså kommer lämna mig och jag vet inte vad jag ska göra då. Jag menar min klass är pytteliten finns bara ett annat litet tjejgäng som gärna är för sig själva sen finns det M och E men E umgås bara med killarna. M umgås mkt med mig och killarna och vissa i parallellklassen. Men ändå om M lämnar mig så har jag ingen. Jag känner mig därför nervös och känner att nu intill sommaren då jag kommer åka iväg att vi kommer glida ifrån varandra, och sen när skolan börjar har jag ingen. Men jag har jättemånga vänner utanför skolan. Som jag känner sen förut men dom bor långt bort. Och tro mig. Man vill gärna ha ngn vän att hänga med i min klass annars är man ganska utstött.

---

SVAR

Hej!

Jag förstår verkligen att du vill ha någon att hänga med i skolan och att det är jätteviktigt för att orka. Det är svårt det där med vänner och jag förstår att det är ännu svårare när du delat så mycket med E. Det blir ju en stor sorg när man förlorat någon, och jag förstår att du grubblar på det. Finns det någon chans att prata med E och förklara hur du känner och att du saknar hur ni hängde och kunde berätta allt för varandra. Jag tänker också att berätta för M att du är väldigt mån om att ha kvar henne som vän och lägga tid på att visa att du vill det. Att alltså lägga mindre tankar på oro och mer på att faktiskt visa att du finns kvar även om du behöver lägga mycket tid på annat än henne? Så hon vet att du är en vän som finns där och att ni verkligen håller kontakten. Så skulle nog jag börja med att göra. Det låter som att du är en fin vän som tänker mycket på dem runt omkring. Fortsätt vara det trots att en del lämnar på vägen. Att känna sig ensam är bland det värsta man kan göra, så jag förstår verkligen din oro. Men även om det är en klyscha, så är ingen i världen värd ens tid, om de inte värdesätter den. Så värdesätt dig själv som vän och fortsätt vara du, jag hoppas att det löser sig tills skolan börjar igen. Stor kram