Hej jag tänker på självmord mer eller mindre varje dag. Mår så dåligt att det gör ont i kroppen och har svårt att känna nånting längre varken glädje eller sorg, blir knappt berörd av saker som jag skulle brytt mig om tidigare. Jag har varit med om sexuella övergrepp när jag var liten och inte ens det väcker en enda känsla när jag tänker på det, varför känner jag inget? Vet inte vad jag vill med mitt liv eller vad jag ska ta mig till. Har pratat med både kurator och psykolog det senaste året men det hjälper inte och dom förstår mig inte så bra för jag är så dålig på att förklara vad jag känner och tänker när jag pratar. Vad ska jag göra?

---

SVAR

Hej,

tack för att du skrev till oss. Jag blir väldigt orolig när jag läser din fråga och hoppas att jag kan hjälpa dig på något sätt.

När det känns som om man inte orkar leva längre kan man behöva hjälp att orka, av någon som kan lyssna och hjälpa en att se situationen på andra sätt. Det finns hjälp att få och man har rätt att få den!

Om du inte orkar ta kontakt själv, kan du be en vän, anhörig eller någon annan vuxen om hjälp. Gör det så fort som möjligt, för att komma ur negativa tankar och ensamhet.

Du skriver att du redan har haft kontakt med kurator och att det inte har hjälpt men jag tycker att du ska försöka att träffa någon igen, det är väldigt viktigt att man klickar med den man träffar. Börja med att kontakta BUP så fort som möjligt. De är vana att träffa unga som mår dåligt. 

Du säger att du inte ens kan känna något när du tänker på det sexuella övergreppen du blev utsatt för men jag tror att det kan vara en stor anledning till varför du mår så dåligt. Det är väldigt viktigt att du tar upp det när du får träffa en kurator eller psykolog.

Du kan också prata med någon annan vuxen som du litar på, det viktiga är att man inte är ensam med sina svåra tankar. Jag förstår att det är jätte jobbigt för dig att må så dåligt men hjälp finns och kom ihåg att du kommer inte alltid må så här, det kommer bli bättre!

Hör gärna av dig till oss igen så vi vet hur det går för dig

Vänliga hälsningar,

Nina