Hej,
en väldigt intressant iakttagelse tycker jag. Jag tror dock att du inte är så ensam om att tänka såhär och att du gör det gör dig nog inte till martyr. Jag tror vi alla funderar över om det vi små små individer på denna halvgalna jord sliter med, hur ska de nånsin kunna göra skillnad? Jag tror att det viktiga är att vi får utrymme att prata om de här känslorna, för det är ju nästan lite maktlöst ibland att leva. Att försöka hitta sin plats och att fortsätta streta på, ibland kan det kännas meningslöst. Men jag tror också att vi har större makt än vi kan ana. Jag har bestämt mig för att de starka inte ska få vinna och ägnar mycket tid till att stötta de som kan verka svagare. Dessa människor är egentligen inte svaga, när man ger dem en chans. Så tror jag vi måste börja tänka mer. Att bli förändringen vi vill se för att samhället ska bli drägligt att leva i. Jag tror inte du är ute på hal is, även om jag tror att de runtomkring dig värderar dig mer än du tror. Du gör inte världen till en sämre plats och bara genom ditt arbete som PT hjälper du andra till ett bättre liv. Men lyssna på ditt hjärta om det är vad du egetnligen vill ägna dig åt. Men glöm aldrig de pengarna du pratar om snabbt tar slut för en familj. Ditt värde som person och din närvaro är säkerligen värt mer än någonsin för dem. Jag skulle alrig kunna köpa den sista teorin med pengarna. Annars har du ett intressant resonemang tycker jag, se till att du inte sitter ensam med de tankarna, utan bolla dem med någon du litar på! /Annso
Visningar : 258