Hej! Jag är en tjej på 15 år och ska börja nian till hösten. Problemet är att jag är jätte orolig och stressad över detta. Jag har alltid varit väldigt duktig i skolan och alltid varit den positiva och glada tjejen. Men i åttan blev jag jätte stressad och hade panikångest väldigt ofta, vilket förändrade hela mig. Både mina kompisar, klasskamrater och lärare har sagt åt mig att jag inte behöver stressa så mycket över allting som har med skolan att göra, men det hjälper inte att de bara säger till mig. Det finns ingen lärare i skolan som jag har kunnat prata med och jag vill helst inte gå till en kurator. Jag har pratat med vissa kompisar om det och det har hjälpt för stunden men stressen har alltid kommit tillbaka. I alla grupparbeten i skolan är jag alltid den som gör halva jobbet, jag kan sitta uppe till klockan tolv på nätterna allt för att göra färdigt arbetet, detta har gjort mig väldigt stressad och jag har gråtit mig igenom väldigt många nätter bara för att jag varit så stressad. Det jag är rädd för i nian är att jag fortfarande kommer vara väldigt stressad och att det ska påverka mina betyg på ett negativt sätt. Jag är även väldigt stressad över gymnasiet som jag ska välja nu i nian. Jag har velat gå ekonomi i ca. ett år nu men är osäker på om jag verkligen vill det pågrund av all stress och press i skolan. Vad ska jag göra?

---

SVAR

Hej!

Jag känner igen det du skriver jättemycket. Det är lätt att ta på sig för mycket och känna stress, särskilt i skolan värld, där det lätt kan bli väldigt prestationsinriktat. Det jag tänker över hösten och nian är att om både kompisar och lärare sagt åt dig, kan du ta hjälp av dem? Berätta att de har rätt, att du lätt blir stressad och att du skulle vilja ha stöd i att inte bli den som tar på dig allt. Inget skolarbete i världen är värd din hälsa. Du ska inte sitta uppe så sent på nätterna och ha så mycket ansvar som vilar bara på dina axlar. Att vara positiv och glad är en väldigt fin egenskap. Försök behålla det och våga ta hjälp så det inte slutar med att panikångest istället tar över. Det är aldrig värt det. Så mitt tips är att våga ta hjälp, våga sakta ner och våga erkänna för dem som lagt märke till din stress att du faktiskt behöver hjälp. Ta hand om dig! /Annso